Jag
vet inte riktigt vilken dag det är men det spelar väl ingen roll. En dag förra
veckan, det var måndag, det regnade, då reste vi till Flåm.
Det ligger längst in i en fjord och är så där vidunderligt vackert som bara norska fjordar kan vara. Fullt av bergsgetter och turistbussar, örnnästen och flytande hotell i sjutton våningar.
Det ligger längst in i en fjord och är så där vidunderligt vackert som bara norska fjordar kan vara. Fullt av bergsgetter och turistbussar, örnnästen och flytande hotell i sjutton våningar.
Vi klev in på turistkontoret i den lilla byn och sa hej.
Hej, sa en donna.
Vi vill åka en båttur på fjorden, vad finns…
Det går inga fler turer idag, fräste donnan.
Men ….
INGA FLER TURER IDAG, dånade donnan.
Vi lommade ut, plockade på oss några broschyrer.
Sicken satmara, sa jag, även om hon har fått samma fråga en kvarts miljon gånger bara sen i morse. Men kolla här, sa jag och pekade på en lapp i fyrfärg: Fjordsafari! De har avgångar … typ nu!
Vi rusade tillbaka och sa, i en inte alltför vänlig ton:
Varför sa du inte att detta fanns, fjordsafari?
Ni frågade inte efter det, ni frågade efter en båttur. Men safarin är fullbokad.
Jag skickade en spärreld av ilskna blickar mot henne och frågade om hade någonting att rekommendera en måndag eftermiddag klockan fyra.
Åk till Otternes sa hon, och sen till Stegastein.
Vi gjorde det.
Och jag fick svindel och satte en bindel för ögonen och kikade försiktigt ut över stupen.
Efter svindlarna behövde vi mat, den lilla också. Vi försökte (återigen) få en barnportion.
Barnportion?
Ja, häften så stor som en vanlig portion och halva priset.
Men nej, det kunde man inte ordna, varken på den ena, eller den andra, eller den tredje restaurangen. Konceptet verkar helt okänt.
På ett ställe sa man, lite ursäktande, att den lilla nog skulle kunna få i sig hela laxbiten, den var inte alls så stor.
Så ni menar att ni serverar barnportioner till de vuxna!? … hade jag lust att säga.
Fjordarna är vackra, men det finns lite kvar att göra på serviceområdet.
Den lilla sa vid ett tillfälle, mitt på E16, att hon må gå på do, nu genast.
Vi tvärnitade vid en camping och rusade in mot expeditionen.
Men tyvärr, toan var bara för gäster, inte för behövande fyraåringar.
Då svor jag och ett stort svart moln la sig över platsen.
Men fjordarna och fjällen tog över, och när vi väl kom ut på den där safarin haglade superlativen ur oss, det är så obeskrivligt makalöst vackert att man blir matt och nästan längtar efter en sunkig betongtunnel full av graffitti.
Men den lilla sov sig igenom turen, hon missade havsörnarna, getterna, byarna, det turkosa vattnet, de snöklädda topparna.
Hej, sa en donna.
Vi vill åka en båttur på fjorden, vad finns…
Det går inga fler turer idag, fräste donnan.
Men ….
INGA FLER TURER IDAG, dånade donnan.
Vi lommade ut, plockade på oss några broschyrer.
Sicken satmara, sa jag, även om hon har fått samma fråga en kvarts miljon gånger bara sen i morse. Men kolla här, sa jag och pekade på en lapp i fyrfärg: Fjordsafari! De har avgångar … typ nu!
Vi rusade tillbaka och sa, i en inte alltför vänlig ton:
Varför sa du inte att detta fanns, fjordsafari?
Ni frågade inte efter det, ni frågade efter en båttur. Men safarin är fullbokad.
Jag skickade en spärreld av ilskna blickar mot henne och frågade om hade någonting att rekommendera en måndag eftermiddag klockan fyra.
Åk till Otternes sa hon, och sen till Stegastein.
Vi gjorde det.
Och jag fick svindel och satte en bindel för ögonen och kikade försiktigt ut över stupen.
Efter svindlarna behövde vi mat, den lilla också. Vi försökte (återigen) få en barnportion.
Barnportion?
Ja, häften så stor som en vanlig portion och halva priset.
Men nej, det kunde man inte ordna, varken på den ena, eller den andra, eller den tredje restaurangen. Konceptet verkar helt okänt.
På ett ställe sa man, lite ursäktande, att den lilla nog skulle kunna få i sig hela laxbiten, den var inte alls så stor.
Så ni menar att ni serverar barnportioner till de vuxna!? … hade jag lust att säga.
Fjordarna är vackra, men det finns lite kvar att göra på serviceområdet.
Den lilla sa vid ett tillfälle, mitt på E16, att hon må gå på do, nu genast.
Vi tvärnitade vid en camping och rusade in mot expeditionen.
Men tyvärr, toan var bara för gäster, inte för behövande fyraåringar.
Då svor jag och ett stort svart moln la sig över platsen.
Men fjordarna och fjällen tog över, och när vi väl kom ut på den där safarin haglade superlativen ur oss, det är så obeskrivligt makalöst vackert att man blir matt och nästan längtar efter en sunkig betongtunnel full av graffitti.
Men den lilla sov sig igenom turen, hon missade havsörnarna, getterna, byarna, det turkosa vattnet, de snöklädda topparna.
Det var en fantastisk tur, har någon vägen förbli Flåm så missa inte detta.
Trevligast av allt var guiden, en infödd från närbelägna Laerdal, som stoppade
lite här och där så att vi fick se de där örnarna, och som pekade ut en hytte
man bara kan ta sig till med båt följt av en timmes vandring – modell
bergsklättring. Det såg inbjudande upp. Men hur har man gjort för att forsla
dit byggnadsmaterial? Livet i de norska fjordlandskapen är mig en gåta, precis
så där som i TV-serien – där ingen kunde tro att någon kunde bo, eller vad den
heter. I fallet med hytten på toppen – ett veritabelt örnnäste modell
snickarglädje – är väntetiden tre år. Så man hinner gå en kurs i klättring och
bättra på kondisen innan det är dags.
Hei, Lotta!
SvaraRaderaBeklager at du fikk en dårlig opplevelse på turistinformasjonen i Flåm og toalettstoppet - vi tar med oss erfaringene dine for å bedre servicen fremover!
Velkommen tilbake til Sognefjorden, og ta gjerne kontakt om det er noe jeg kan hjelpe med :-)
Beste helsing/best regards
Ståle Brandshaug
Visit Sognefjord AS
Reiselivsdirektør/CEO
Tel: +47 90961179
www.sognefjord.no
www.facebook.com/VisitSognefjord
Hej!
SvaraRaderaTusen tack för ditt svar, det gladde mig mycket. Och vi kommer absolut att komma tillbaka och stanna lite längre tid och se mer av området! Tack igen, hälsningar Lotta.