Solen
har gått i moln. Regnet hänger i luften. Traven med böcker sjunker, nu har jag
tagit mig an skrönan ”Den Fantastiska Berättelsen Om Fakiren Som Fastnade I Ett
IKEAskåp”, ett verk av Romain Puértolas, en författare jag aldrig hade hört
talas om.
Inte så konstigt kanske, det är hans debutroman, han är från Montpellier.
Konstigare är att jag aldrig hade hört talas om Per Odensten.
Det var igår, mitt på Ålands Hav, en dagstur på soldäck, en damtidning låg bortblåst i ett hörn och jag plockade upp den och bläddrade bland korsorden och fastnade för ”Det Litterära Krysset”.
Med hjälp av några omkringkastade bokstäver skulle man få fram namnet på en gestalt. Jag gick bet. Personen ifråga hade debuterat med något verk om en Eilert, det var visst 1981 och det hade blivit mycket uppskattat.
Inte en susning, inte ens från mina mest perifera minnesbankar.
Hemma googlade jag ”Eilert” och fick så korn på denne Per Odensten; hyllad av en enig kritikerkår eller vad man brukar säga.
Det som förbryllar mig, alltsedan min tid som Allers-leverantör till Little Old, är skillnaden mellan innehållet i tidningarna och innehållet i korsorden i tidningarna. Medan tidningarna i mitt tycke är totalt oläsbara, måhända med undantag av ett och annat matrecept, tycks kryssen vara gjorda av och för, vad ska jag säga, utan att avslöja alla mina fördomar – för den elit som liksom redan kan sin Odensten.
En annan bok som nyligen passerat mitt sommarlov är Linda Leopolds ”Smartast i Världen”.
Hon går med i Mensa tack vare sin skyhöga IQ och sen går hon med i flera förbund vars medlemmar når än skyhögre IQ-siffror och det är en fascinerande historia om olika livsöden i de här sällskapen man vinner inträde till först efter diverse tester. Man kan träna upp sin förmåga förstår jag. Ungefär som man kan träna sin förmåga att lösa korsord tänker jag och skänker Google en extra tanke.
När jag sen läst ut boken får jag ett infall och surfar in på Mensas hemsida och klickar mig fram till ett provtest.
Vem vet, jag kanske är ett oupptäckt geni.
Där är rutor och figurer och trianglar och streck och cirklar som liknar varandra och som inte liknar varandra men det står ganska snart klart att min IQ placerar sig i den undre, nedre och bortre kvartilen, den ligger visst runt 75.
Nåja, det ordnar sig nog ändå, tänker jag, och njuter långsamhetens sommarlov och tar en minut i taget och en bok i taget och en sak i taget och vissa saker tar jag inte alls tag i, som att dammsuga elementen.
Inte så konstigt kanske, det är hans debutroman, han är från Montpellier.
Konstigare är att jag aldrig hade hört talas om Per Odensten.
Det var igår, mitt på Ålands Hav, en dagstur på soldäck, en damtidning låg bortblåst i ett hörn och jag plockade upp den och bläddrade bland korsorden och fastnade för ”Det Litterära Krysset”.
Med hjälp av några omkringkastade bokstäver skulle man få fram namnet på en gestalt. Jag gick bet. Personen ifråga hade debuterat med något verk om en Eilert, det var visst 1981 och det hade blivit mycket uppskattat.
Inte en susning, inte ens från mina mest perifera minnesbankar.
Hemma googlade jag ”Eilert” och fick så korn på denne Per Odensten; hyllad av en enig kritikerkår eller vad man brukar säga.
Det som förbryllar mig, alltsedan min tid som Allers-leverantör till Little Old, är skillnaden mellan innehållet i tidningarna och innehållet i korsorden i tidningarna. Medan tidningarna i mitt tycke är totalt oläsbara, måhända med undantag av ett och annat matrecept, tycks kryssen vara gjorda av och för, vad ska jag säga, utan att avslöja alla mina fördomar – för den elit som liksom redan kan sin Odensten.
En annan bok som nyligen passerat mitt sommarlov är Linda Leopolds ”Smartast i Världen”.
Hon går med i Mensa tack vare sin skyhöga IQ och sen går hon med i flera förbund vars medlemmar når än skyhögre IQ-siffror och det är en fascinerande historia om olika livsöden i de här sällskapen man vinner inträde till först efter diverse tester. Man kan träna upp sin förmåga förstår jag. Ungefär som man kan träna sin förmåga att lösa korsord tänker jag och skänker Google en extra tanke.
När jag sen läst ut boken får jag ett infall och surfar in på Mensas hemsida och klickar mig fram till ett provtest.
Vem vet, jag kanske är ett oupptäckt geni.
Där är rutor och figurer och trianglar och streck och cirklar som liknar varandra och som inte liknar varandra men det står ganska snart klart att min IQ placerar sig i den undre, nedre och bortre kvartilen, den ligger visst runt 75.
Nåja, det ordnar sig nog ändå, tänker jag, och njuter långsamhetens sommarlov och tar en minut i taget och en bok i taget och en sak i taget och vissa saker tar jag inte alls tag i, som att dammsuga elementen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar