istället för tre punkter . . .

Det är många som gillar Anna Gavaldas böcker …
Jag tillhör inte den närmaste beundrarskaran och min främsta invändning är att var och varannan, nästan varenda mening avslutas med tre punkter …
För att läsaren ska fylla i själv, har hon sagt någonstans i en intervju …
Men jag blir nästan galen av det …
Med ett enda undantag, kortromanen Je l’aimais, har jag gett upp alla hennes verk efter max hundra sidor …
Det som kunde blivit feelgood har bara blivit ….
Och lite snuvad har jag känt mig…
Lyckligtvis finns det gott om andra böcker som skänker en stunds välbefinnande, även i grammatiskt hänseende. En av dem är allt jag önskar mig (Greégoire Delacourt) och som spinner en historia kring en högvinst på Lotto. Vad händer då med paret som delar en blaskigt gråblek vardag, en mörkdjup sorg och vars barn har flyttat ut?
En annan bok, mirakelverkstaden av Valérie Tong Cuong, utlovar hopp medan Claire Castillon ser livet från den mörka sidan i därunder ett helvete.
De här sistnämnda ska få följa med mig till hängmattan i sällskap är vända blad av Julie Jézéquel.
Det de har gemensamt, förutom det språk de ursprungligen är skrivna på; franska, är att de är utgivna på Sekwa och att nästan ingen mening avslutas med bara tre punkter ….