På besök hos Ellen Key på Strand

Moster M och jag for till Strand.
Det var inte alls planerat så.
Men när vi hamnade på en loppis utanför Borensberg och Moster M hittade en bok med essäer av Ellen Key och loppismannen som sålde den pratade sig varm om Strand så åkte vi dit, det var ju inte så långt.
Det kändes som att komma till Capri. Medelhavsvarmt, den blånande Vättern, en vidunderlig utsikt, berget Omberg i ryggen med sin sagoskog; bok och ek, vackert, stämningsfullt.
Jag tog en massa bilder, alla tog en massa bilder, det var fullt av folk som tog en massa bilder och som kanske också läst Ellen Keys essäer om de litterära salongerna i det förra sekelskiftets Belle Époque.
Den här sommaren ska jag inte bara minnas för värmen, hettan, solen, de tropiska nätterna, de korta promenaderna genom skogsdungar ner mot vattnen; tjärn, sjöar och hav för att söka svalka; promenaderna som känts som djungelexpeditioner, fuktiga, svettiga.
Jag ska också minnas den här sommaren för alla de wanna-take men ack så ursusla fotografier jag tagit. Alla oskyldiga människor som fastnat på min lins. Min oförmåga att hantera foto-klippa-sudda-program.

Strand, stället som Ellen Key lät bygga och bodde på under 1900-talets första kvartal håller öppet delar av sommaren för nyfikna besökare.
Under resten av sommaren håller det öppet för lyckliga stipendiater som på ett eller annat vis verkar i Ellen Keys anda.
Moster M och jag kom dit och anmälde oss till en visning. Vi kammade svetten ur pannan, sträckte på oss, drack en klunk vatten och förberedde oss på en rundvandring med Ellen Key som samhällsdebattör, visionär, författare, essäist, kvinnosakskämpe, rösträttsaktivist, kosmopolit, och pedagog i förgrunden.
Det fanns gott om plats för allt detta i den guidade visningen. Den var en av de mest gemytliga jag upplevt i sitt slag.
Gemytlig är kanske inte rätt ord, jo’ det är det.
Vi fick oss också en rejäl överraskning.
Det visade sig att många kommer till Strand för att få inredningsinspiration.
Att Ellen Key, som var en föregångare inom så många olika områden också hade tillämpad estetik med interior design och gardening på sin lista – det hade jag inte en aning om.
Icke heller Moster M.
Men den övriga och redan insatta och intresserade publiken visste naturligtvis.
Någon hade sett Sommar Med Ernst i vilket Ernst i förra eller förrförra avsnittet hade refererat till något som Ellen Key låtit göra; på plats inbyggda bokskåp med hönsnät som bokskydd istället för glas.
Hon tyckte att böcker måste få andas.
Hela Strand tycker jag präglas av detta, luft att andas.
Vi kom dit tack vare ett slumpartat möte med en loppiskonstnär utanför Borensberg vilket vi är tacksamma över.
Men vi borde ha åkt dit ändå, det är ett gudagott ställe att andas på, inte minst under rådande tropiska östgötahetta.