Det
slår mig – och det slog mig redan 2010 när jag öppnade det här klotterplanket,
att det handlar väldigt lite om golf.
Det är för att klubborna står gömda i ett hörn och sällan kommer ut på banan.
Nästan tio år har gått sen jag för första gången stod på en driving range med en instruktör bredvid mig och undrade vad i hela friden jag gett mig in på.
Det var lilla C som tagit initiativet och om detta mirakel finns ett alldeles sanningsenligt litet inlägg här.
När jag nu läser om det ser jag att det saknas en del.
Som att när Lilla C hade sett den där annonsen om prova-på-golf ringde och beställde tid på sin allra bästa, alldeles nyinlärda franska.
Vi åkte ut till golfbanan på utsatt tid, anmälde oss i receptionen och mannen bakom disken, Monsieur Le Directeur Himself visade det sig, tittade undersökande på oss. Och frågade:
Caroline? Charlotte? Heter ni verkligen så?
Ja, sa vi.
Ringde ni i förrgår och anmälde er?
Ja, sa vi.
Han skrattade och skakade på huvudet och sa:
”Vet ni, jag har två döttrar som bor i Paris, de heter Charlotte och Caroline. När jag fick det här samtalet i förrgår trodde jag att det var de som ringde och som ville skoja med mig. Jag väntade mig att de skulle dyka upp här idag som en överraskning. Det är min födelsedag. ”
Det var förstås ett väldigt trevligt sätt att börja sin golfkarriär på.
Golf är trevligt.
Dess enda nackdel är den tid den kräver.
Den sommaren jag tog grönt kort och gick fadderrundor var det en som sa:
Man hinner ju knappt öppna posten.
Nå, så illa är det förstås inte, men ändå, det är vansinnigt tidskrävande.
Såg att man på min golfbana, den jag inte längre är med i, men ska gå med i igen, imorgon, har gjort om utslagsplatserna för att korta ner tiderna för en runda.
Inser att jag knappt minns vilken tee jag ska slå ut från. Dam. Icke-proffs. Röd tee?
Det där inlägget här från klotterplankets begynnelse hösten 2010 innehåller också en fråga.
”Hur är Bergen beskaffat med golfbanor?
Igår fick jag den frågan besvarad.
Det finns fyra stycken.
Lilla C sa också:
Ta med golfklubborna i sommar, även mina, de som står i din källare.
Det är för att klubborna står gömda i ett hörn och sällan kommer ut på banan.
Nästan tio år har gått sen jag för första gången stod på en driving range med en instruktör bredvid mig och undrade vad i hela friden jag gett mig in på.
Det var lilla C som tagit initiativet och om detta mirakel finns ett alldeles sanningsenligt litet inlägg här.
När jag nu läser om det ser jag att det saknas en del.
Som att när Lilla C hade sett den där annonsen om prova-på-golf ringde och beställde tid på sin allra bästa, alldeles nyinlärda franska.
Vi åkte ut till golfbanan på utsatt tid, anmälde oss i receptionen och mannen bakom disken, Monsieur Le Directeur Himself visade det sig, tittade undersökande på oss. Och frågade:
Caroline? Charlotte? Heter ni verkligen så?
Ja, sa vi.
Ringde ni i förrgår och anmälde er?
Ja, sa vi.
Han skrattade och skakade på huvudet och sa:
”Vet ni, jag har två döttrar som bor i Paris, de heter Charlotte och Caroline. När jag fick det här samtalet i förrgår trodde jag att det var de som ringde och som ville skoja med mig. Jag väntade mig att de skulle dyka upp här idag som en överraskning. Det är min födelsedag. ”
Det var förstås ett väldigt trevligt sätt att börja sin golfkarriär på.
Golf är trevligt.
Dess enda nackdel är den tid den kräver.
Den sommaren jag tog grönt kort och gick fadderrundor var det en som sa:
Man hinner ju knappt öppna posten.
Nå, så illa är det förstås inte, men ändå, det är vansinnigt tidskrävande.
Såg att man på min golfbana, den jag inte längre är med i, men ska gå med i igen, imorgon, har gjort om utslagsplatserna för att korta ner tiderna för en runda.
Inser att jag knappt minns vilken tee jag ska slå ut från. Dam. Icke-proffs. Röd tee?
Det där inlägget här från klotterplankets begynnelse hösten 2010 innehåller också en fråga.
”Hur är Bergen beskaffat med golfbanor?
Igår fick jag den frågan besvarad.
Det finns fyra stycken.
Lilla C sa också:
Ta med golfklubborna i sommar, även mina, de som står i din källare.
Nu ser jag vår trädgård på ett nytt sätt.
Jag ser den som ett övningsområde för puttar, chippar, pitchar.
Jag ser sjön på ett nytt sätt.
Jag ser bryggan som en driving range.
Ska nog ta upp det här på nästa styrelsemöte, vi behöver lite balans mot alla vattenskador.
Och jag har en ny fråga.
Det kan säkert ta ytterligare en fyra år innan den besvaras:
Vid vilken ålder är det lämpligt att börja med mormor-barnbarn-golf?
Om fyra år är lilla Milla åtta-och-ett-halvt, tror det kan vara en lämplig ålder att börja vid.
Men vi kanske kan börja putta redan när hon kommer till mig nästa gång, om några veckor.
Här i trädgården.
Jag ser den som ett övningsområde för puttar, chippar, pitchar.
Jag ser sjön på ett nytt sätt.
Jag ser bryggan som en driving range.
Ska nog ta upp det här på nästa styrelsemöte, vi behöver lite balans mot alla vattenskador.
Och jag har en ny fråga.
Det kan säkert ta ytterligare en fyra år innan den besvaras:
Vid vilken ålder är det lämpligt att börja med mormor-barnbarn-golf?
Om fyra år är lilla Milla åtta-och-ett-halvt, tror det kan vara en lämplig ålder att börja vid.
Men vi kanske kan börja putta redan när hon kommer till mig nästa gång, om några veckor.
Här i trädgården.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar