Vi
tog en tur ut på landet idag, till ett Sörmland i spirande grönska, skira
björkar, hägg, hagar och hästar. Åkte mot Strängnäs till, klev av vid en lada
full av prylar.
Här finns det mesta, hoppades hitta en gustaviansk baljfåtölj med guld runt fötterna och helst i ett skarpt rosa tyg – de jag sett på Bukowskis gick för 160 000 paret – men!
Vilka skönheter.
Jag skulle vilja ha en enda som smycke; som en solitär i bjär kontrast till något annat.
Några baljfåtöljer fanns dock inte.
Men detta något annat fanns – där fanns fyra piggelingröna plaststolar av Vico Magistretti.
De ser inte mycket ut för världen, de ser ut som plaststolar från sjuttiotalet, de ser ut som om de stått på ungdomsgården i Trångsund.
De kanske de också har gjort, men nu står de i en lada på landet och kostar – inte riktigt som baljfåtöljerna på Bukowskis – men som det anstår en designikons verk i plast från sent 60-tal.
Eller förnyat medlemskap i golfklubben.
Ändå, stolarna skulle göra sig på en av uteplatserna, den som tills vidare ligger i träda, i väntan på en trätrall, helst i teak.
Eller Ikea-akacia.
Den där teak-akacia-nyansen är så snygg ihop med den där djupt marsipangröna, åh !
(Om jag hade en långhårig tax skulle jag förse den med ett karamellfärgsgrönt koppel)
Sen läste jag på om stolen, den heter Selene, vackert namn, betyder måne på grekiska stod det någonstans.
De är praktiska de där stolarna, byggda i ett enda stycke plast, de första som byggdes i ett enda stycke plast, de är tvättbara, de är stapelbara, de har ingenting annat gemensamt med dagens utemöbler i plast mer än att de är gjorda i plast.
Här finns det mesta, hoppades hitta en gustaviansk baljfåtölj med guld runt fötterna och helst i ett skarpt rosa tyg – de jag sett på Bukowskis gick för 160 000 paret – men!
Vilka skönheter.
Jag skulle vilja ha en enda som smycke; som en solitär i bjär kontrast till något annat.
Några baljfåtöljer fanns dock inte.
Men detta något annat fanns – där fanns fyra piggelingröna plaststolar av Vico Magistretti.
De ser inte mycket ut för världen, de ser ut som plaststolar från sjuttiotalet, de ser ut som om de stått på ungdomsgården i Trångsund.
De kanske de också har gjort, men nu står de i en lada på landet och kostar – inte riktigt som baljfåtöljerna på Bukowskis – men som det anstår en designikons verk i plast från sent 60-tal.
Eller förnyat medlemskap i golfklubben.
Ändå, stolarna skulle göra sig på en av uteplatserna, den som tills vidare ligger i träda, i väntan på en trätrall, helst i teak.
Eller Ikea-akacia.
Den där teak-akacia-nyansen är så snygg ihop med den där djupt marsipangröna, åh !
(Om jag hade en långhårig tax skulle jag förse den med ett karamellfärgsgrönt koppel)
Sen läste jag på om stolen, den heter Selene, vackert namn, betyder måne på grekiska stod det någonstans.
De är praktiska de där stolarna, byggda i ett enda stycke plast, de första som byggdes i ett enda stycke plast, de är tvättbara, de är stapelbara, de har ingenting annat gemensamt med dagens utemöbler i plast mer än att de är gjorda i plast.
 |
| deconet.com |
Om jag ställer dem på uteplatsen kan nog ingen tro att det är fyra gröna månar som ritats av en italiensk designmogul för fyrtiofem år sen.
Ingen kommer att inledas i frestelse och vilja bära bort dem, olovandes.
Snarare tro att de förvisats dit från en sedan länge nedlagd ungdomsgård långt bort i obygden.
Så jag kanske skulle slå till, trots allt.
Baljfåtöljen då?
Nja.
Tills vidare håller jag mig med mina pinnstolar jag fyndade för snart tjugo år sedan och som för dagen är klädda i ett skarpt rosa Ikea-tyg; tror det heter Stockholm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar