Plötsligt
ringer en gammal kompis från andra sidan Atlanten och säger: ”Jag är på väg
till Sverige, måste vara med på ett möte nästa vecka. Kan vi ses?”
Visst, vi hörs, säger jag.
En stund senare lägger min telefon brutalt av, vägrar ladda, tar inte emot en milliwattmillimeter ström.
OK, den är tre år gammal, antik. Ska jag rusa åstad och skaffa en bara för helgen? En liten knapptryckarapparat med kontantkort?
Jag rusar åstad. Ber för säkerhets skull om hjälp att kolla graden av död på batteriet.
Stendött. Inga reservdelar finns. Och det är en company asset, kan inte köpa en ny, inte där, inte under helgen.
Bestämmer mig för att testa en mobiltelefonlös helg, använda mig att det fasta nätet, det är ganska tyst.
Och så läser jag ny litteratur: ”Instruktion till Electrolux diskmaskin. Gör så här före användning:”
Och jag läser, paniken stiger. Jag läser om elektronisk och manuell avhärdning.
”Ring det lokala vattenverket och fråga vilken hårdhetsgrad vattnet i din kommun har!”
Jag googlar på kommunens hemsida.
Cirka fyra tyska grader.
Sen ska man krypa in i diskmaskinen, rattar ska rattas på, vred vridas på och en massa knappar tryckas på. ”Tryck Auto och ECO och Display och när den röda blippen blinkar håller du in knappen med den gröna ringen och sen…”
Jag avvaktar förstärkning.
Diskar för hand.
Går ner till bryggan och ser att våren har kommit, funderar på att klappa tvätten rätt i sjön.
Den nya tvättmaskinen ska installeras på onsdag, de ringer en halvtimme innan de kommer, jag måste ha en telefon då, jag måste ha en telefon på måndag morgon.
Tänker mig att ta en bild på hägern som svävar över sjön, eller om det är en flaxmås. Men kameran är i telefonen och telefonen är död.
Den andra kameran har jag glömt i bilen.
Bilen står på verkstad sedan några ligister dansade en hel natt på motorhuven.
Det tar tre veckor att byta motorhuv, jag inbillar mig att det inte kan ta längre tid än att installera en diskmaskin.
Men det kanske har något med några surhetsgrader att göra.
Kanske ska huven stå och avhärdas i två veckor, sex dagar och tjugotvå timmar.
Kanske står verkstaden i maskopi med hyrbilsfirman.
Men solen lyser.
Visst, vi hörs, säger jag.
En stund senare lägger min telefon brutalt av, vägrar ladda, tar inte emot en milliwattmillimeter ström.
OK, den är tre år gammal, antik. Ska jag rusa åstad och skaffa en bara för helgen? En liten knapptryckarapparat med kontantkort?
Jag rusar åstad. Ber för säkerhets skull om hjälp att kolla graden av död på batteriet.
Stendött. Inga reservdelar finns. Och det är en company asset, kan inte köpa en ny, inte där, inte under helgen.
Bestämmer mig för att testa en mobiltelefonlös helg, använda mig att det fasta nätet, det är ganska tyst.
Och så läser jag ny litteratur: ”Instruktion till Electrolux diskmaskin. Gör så här före användning:”
Och jag läser, paniken stiger. Jag läser om elektronisk och manuell avhärdning.
”Ring det lokala vattenverket och fråga vilken hårdhetsgrad vattnet i din kommun har!”
Jag googlar på kommunens hemsida.
Cirka fyra tyska grader.
Sen ska man krypa in i diskmaskinen, rattar ska rattas på, vred vridas på och en massa knappar tryckas på. ”Tryck Auto och ECO och Display och när den röda blippen blinkar håller du in knappen med den gröna ringen och sen…”
Jag avvaktar förstärkning.
Diskar för hand.
Går ner till bryggan och ser att våren har kommit, funderar på att klappa tvätten rätt i sjön.
Den nya tvättmaskinen ska installeras på onsdag, de ringer en halvtimme innan de kommer, jag måste ha en telefon då, jag måste ha en telefon på måndag morgon.
Tänker mig att ta en bild på hägern som svävar över sjön, eller om det är en flaxmås. Men kameran är i telefonen och telefonen är död.
Den andra kameran har jag glömt i bilen.
Bilen står på verkstad sedan några ligister dansade en hel natt på motorhuven.
Det tar tre veckor att byta motorhuv, jag inbillar mig att det inte kan ta längre tid än att installera en diskmaskin.
Men det kanske har något med några surhetsgrader att göra.
Kanske ska huven stå och avhärdas i två veckor, sex dagar och tjugotvå timmar.
Kanske står verkstaden i maskopi med hyrbilsfirman.
Men solen lyser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar