En sekelskiftesservis från Gustavsberg - men vilken?

Det var en gång en gammal servis, den kom från Gustavsbergsfabriken till det gamla jugendhuset i Tranås. Där levde den lycklig i många dagar i den stora matsalen med den stora matsalsmöbeln och de stora middagarna.
Sen delades den.
För vem i modern tid har behov av en servis i trehundrafemtioelva delar?
Det är en retromodern servis med tallrikar av generösa mått.
Den är enkel, inga tjattrande fasaner, inga orientaliska krumbukter eller wanna-be- kinesiseringar.
Den är benvit med en röd rand flankerad av tunnare strimmor i guld.
Den är elegant.
Den är mitt vardagsporslin och jag diskar den för hand, rand för rand.
Den har på sina ställen krackelerats, naggats i kanterna, den påminner mig om mig.
Jag såg den på en auktion förra veckan och hoppade till.
Den – av alla!
Har aldrig sett den förr och jag är en rätt intensiv auktionsknarkare numera.
La mig i budgivningen men den drog iväg och jag backade till slut ur.
För av det gods som auktionerades ut var det bara förrättsassietterna jag inte kunde leva utan.
Little Old berättade för många år sedan att hon sett servisen i en TV-serie och var på vippen att ringa och fråga om hon kunde få kompletteringsköpa direkt från SVT, men hejdade sig.
Undrar om det var assietterna hon hade i åtanke. (Alla dessa frågor man skulle ställt medan tid var)
Nu underhandlar jag med delägaren till den ursprungliga servisen, Onkel C, om vi inte kan idka lite byteshandel.
Assietter mot annat.
Win-win tänker jag.
Och, jovisst!
Ändå förefaller det som om just förrättsassietterna aldrig ingått i den ursprungliga servisen.
Eller kanske drabbats av någon okänd farsot på vägen som vi efterkommande släktforskare inte känner till; grekisk fest, porslinspest eller allmän kassering.
Jag får leta vidare efter assietter som passar som förrättsassietter.
Förrättstallrikar heter det väl, när jag tänker efter.
Här ett par bilder av ett tefat.
Är det månne någon i läsekretsen som känner igen den här modellen och vet vad den heter, så ge ett ljud.