Smaragdgrön dröm

Inför vecka 2 på den där kursen mot nya mål, vilka de nu är, tvingas jag rannsaka mig själv.
Det är ingen vacker syn.
Det är förvisso ingen nyhet att jag är den mest opraktiska individ som finns på hela norra halvklotet – kanske inbegripande det södra också.
Så därför blandar jag in alla nära och kära vid beslut som kräver ett praktiskt handlag – det vill säga de som jag ännu inte slitit ut.
Men ibland tar treåringen över: Kan själv.
För en vecka sedan kunde jag själv.
Jag pekade på några saker: en diskmaskin, en tvättmaskin, en kyl/frys, hemkörning, installation och bortforsling av det gamla.
Jag fick ett antal kontrollfrågor.
Är dina befintliga uttag i gott skick?
Ja, svarade jag tvärsäkert, och satte en resolut kråka på ett papper.
Idag blev två av mina tre befintliga uttag brutalt underkända.
Ett för el, ett för vatten.
Det betyder att jag nu har en diskmaskin och en tvättmaskin staplade på varandra i sina originalförpackningar framför lilla Millas dockskåp i hallen.
”Ring oss när du har fixat det där”, sa installatörerna och tackade för kaffet.
Jag suckade.
Med tanke på statistiken över vattenskador i den här gamla träkåken, är det nog bäst att fixa det attans fort.
Jag har lyckats jaga fram en elektriker som kommer i gryningen i morgon.
Och en VVS:are som redan börjat plita på en offert. För om jag ändå ska byta blandare kan jag väl passa på att byta ho också.
Men sen var det ju det där med Guatemala Verde – en bänkskiva jag blev galet kär i häromdagen. Lika grönskimrande som aztekernas solkalender i jade.
Skulle passa perfekt här.
Bara så lång leveranstid.
Nä, jag är inte bra på sånt här.
Och jag vet att jag kommer att få en massa ”vad-var-det-jag-sa” efter det här inlägget.
Med rätta.
Men det blir nog bra till slut, Guatemala Verde och en blandare i antik koppar och en ho med porslin från Limoge.
Jäklar vad tjusigt det ska bli.
En dag.