… läser jag Himlen brände, Ib Michaels senaste.
Ib Michael som jag avgudar men som inte längre tycks översättas till svenska.
Jag är några kapitel på väg, det krävs lite extra koncentration att läsa danska men jag tycker det flyter på rätt bra ändå.
Bättre än förra boken jag tog mig igenom på hans modersmål, Midt År, och dessförinnan, mitt första tragglande försök: Atkinsons biograf.
Inbillar mig att det är min kamp med norskan, med bergensiskan som faktiskt börjar ge resultat.
Jag är smått förundrad, jag trodde olikheterna mellan danska och norska skriftspråken var så mycket större.
Jag tror här att jag menar skillnaderna mellan danska och bokmål.
Läsvärt är det hur som helst, hela Himlen Brände. Jag gläds som ett barn att det går så pass lätt.
Jag kan, jeg klarer det, som hon säger, lilla Milla som blir fyra om några veckor.
Jeg klarer det sjölv.
Alla ord förstår jag förstås inte i Ib Michaels mustiga prosa – den blommar till ibland på samma vis som lilla Millas.
När hon nyligen kom farande med flyget över bergen från Bergen för att fira jul hos mormor i Stockholm konstaterade hon, att hon varit högt där uppe i verdensrummet.
Kanske heter det så på norska. Luftrum, världsrum, rum, rymd …
Snart vet jag. För med sig i bagaget hade lilla Milla 2,75 kilo bok, en julegåva till mig från sina farföräldrar:
Ib Michael som jag avgudar men som inte längre tycks översättas till svenska.
Jag är några kapitel på väg, det krävs lite extra koncentration att läsa danska men jag tycker det flyter på rätt bra ändå.
Bättre än förra boken jag tog mig igenom på hans modersmål, Midt År, och dessförinnan, mitt första tragglande försök: Atkinsons biograf.
Inbillar mig att det är min kamp med norskan, med bergensiskan som faktiskt börjar ge resultat.
Jag är smått förundrad, jag trodde olikheterna mellan danska och norska skriftspråken var så mycket större.
Jag tror här att jag menar skillnaderna mellan danska och bokmål.
Läsvärt är det hur som helst, hela Himlen Brände. Jag gläds som ett barn att det går så pass lätt.
Jag kan, jeg klarer det, som hon säger, lilla Milla som blir fyra om några veckor.
Jeg klarer det sjölv.
Alla ord förstår jag förstås inte i Ib Michaels mustiga prosa – den blommar till ibland på samma vis som lilla Millas.
När hon nyligen kom farande med flyget över bergen från Bergen för att fira jul hos mormor i Stockholm konstaterade hon, att hon varit högt där uppe i verdensrummet.
Kanske heter det så på norska. Luftrum, världsrum, rum, rymd …
Snart vet jag. För med sig i bagaget hade lilla Milla 2,75 kilo bok, en julegåva till mig från sina farföräldrar:
Norsk etymologisk ordbok med ”over 12000 ord og deres opprinnelse!”
Mon Dieu, vilket magnifikt praktverk.
1920 sidor.
I 7 avdelningar.
Och med tabeller och uppställningar med prefix och suffix och referenser till våra grannspråk, fornspråk och stamspråk.
Fascinerande.
Det är en Yann de Caprona som satt ihop det här miraklet, en polyglott av rang med en sju åtta språk på sitt samvete.
Mellan det danska och det norska har jag läst en svensk roman av Lars Ardelius och Carin Svensson. Hammarens slag och hjärtats, en historisk berättelse om när de första vallonerna kom till Uppland.
Den utspelar sig vid tiden då drottning
Kristina fortfarande funderade på om hon skulle abdikera eller inte.
En av huvudfigurerna, Martin Corneille, blir änkling redan under den vådliga båtresan från Amsterdam till Öregrund. Några år senare vill han gifta om sig med änkan Claire och låter meddela sin mor, Mor Antoinette, via ombudet Mäster Louis:
”Martin vill att Mor ska lika henne. Han vill trolova sej med henne”.
Talade man på det viset på den tiden?
Lilla Milla säger det ännu idag: Jag likar gröt och fiskekakor och jag likar min prinsessballong.
Och några planer på att abdikera från prinsesslivet ser hon inte ut att ha.
En av huvudfigurerna, Martin Corneille, blir änkling redan under den vådliga båtresan från Amsterdam till Öregrund. Några år senare vill han gifta om sig med änkan Claire och låter meddela sin mor, Mor Antoinette, via ombudet Mäster Louis:
”Martin vill att Mor ska lika henne. Han vill trolova sej med henne”.
Talade man på det viset på den tiden?
Lilla Milla säger det ännu idag: Jag likar gröt och fiskekakor och jag likar min prinsessballong.
Och några planer på att abdikera från prinsesslivet ser hon inte ut att ha.
Världsrum istället för luftrum tycker jag låter väldigt fint. Intressant också att du tycker det börjar gå bättre att läsa det danska språket. Jag tror definitivt att din norskträning hjälpt till med det. Jag har en del norska trädgårdsbloggvänner (vilket långt ord) och jag märker att jag får lättare och lättare att förstå det skrivna norska språket.
SvaraRaderaSaknade dig sista torsdagen innan jul men fick höra att du varit på kurs (läste det hos dig också). Nu måste vi hitta ett nytt lunchhak. Dom kommer faktiskt, trot eller ej, att öppna en ny pizzeria tvärs över gatan. Dom har redan börjat bygga den. Kanske kan vara något för oss.
Nu önskar jag dig ett gott slut på 2013 och ett Gott Nytt 2014.
Kram Anita