Högmod, fall och en kanin

Vi åkte mot Arlanda. I bakluckan låg etthundrasjuttiofemton kilo julklappar, den viktigaste av alla, herr Kanin, satt i famnen på lilla Milla. Hon sov. Hennes mor också. Sakta gled vi igenom myriaderna kring det som ska bli den nya Hagastaden och vid Haga norra tittade jag extra noga på hastighetsmätaren.
En väl invand gest sedan tio år tillbaka, nästan på dagen.
Det var en gång på väg till Arlanda…. Jag hade bråttom, alldeles för bråttom och en patrullerande konstapel vinkade in mig till vägrenen.
Varför kör du så fort? frågade han och gav mig en bekymrad blick. Han var mycket vänlig när han sa:
Nu tar jag ditt körkort.
Och så tog han det.
Därefter följde två månaders promenad.
”Vår kriminella mamma” sa mina döttrar.
Efter det kör jag som en bilskoleelev, för det mesta. I synnerhet i trakterna av mitt forna brott. Så även idag. Nästan beskäftigt. Prick sjuttio.
Och så noterar jag för mig själv hur ordentlig jag är, duktig flicka.
Stannade till utanför terminal 5. Såg mig omkring, inga vakter. Hjälpte blixtsnabbt Norgeresenärerna till en incheckningsautomat och rusade ännu snabbare tillbaka till bilen där det nu stod en ilsken vakt iklädd en ilsket gul reflexväst. Han vrålade:
DU STÅR VÄLDIGT ILLA TILL HÄR. SÅG DU INTE DEN HÄR SKYLTEN? HÄR RÅDER STOPPFÖRBUD. HÄR HAR DU.
Han gav mig en ilsket gulfärgad bot på nio hundra riksdaler.
Men det var inte det värsta.
Det värsta var att Herr Kanin, ungefär samtidigt, gjorde myteri och försvann i folkvimlet.
Jag kan se rubriken framför mig:
Plan försenat – misstänkt fripassagerare visade sig vara kanin.

”En gosedjurskanin, tillhörande en ung resenär på väg till Bergen, försvann under mystiska omständigheter på Arlanda idag. En talesperson för Rabbit Airways bekräftar att deras plan på väg till Leporidan försenats sedan man hittat en övergiven kanin i bagageutrymmet. Kaninen har nu lämnats i förvar hos en parkeringsvakt som plötsligt uppvisat ett förändrat beteendemönster. Alla felparkerare får en kram av kaninen mot löftet att fortsättningsvis inte göra om sitt brott. Kaninen mår efter omständigheterna väl. Parkeringsvakten har aldrig varit lyckligare. Den lilla flickan befinner sig vid denna pressläggning fortfarande högt uppe i verdensrummet och har därför ännu inte kunnat höras.”