”Det
finns många anledningar att göra tågresan Oslo–Bergen.
Att tågsträckningen är en av världens vackraste är ett skäl.”
Så skrev GP i ett resereportage för ett par år sedan.
De skrev ingenting om att ett av skälen också kan vara en liten jäntas bemärkelsedag. Först hade jag inte tänkt åka. Sen ångrade jag mig. Sen ändrade jag mig. Sen funderade jag om. Sen bestämde jag mig. Och rev upp beslutet.
Det rev i hjärtat, hon fyller ju ändå fyra år och har hyrt hela barnehagen och bjudit in alla. Jag vet inte hur många alla är. Några hundra? Ett par tre tusen?
Det är kanske lika bra jag inte vet, så att jag inte vet vad ger mig in på.
Men jag vet vad jag ger mig upp på för att ta mig dit.
Höjder, svindelhöjder.
När lilla C var här över jul och gick runt sjön – vår vackraste tur i närområdet- sa hon: ”Det är skönt att komma hit och vila ögonen i den här lagom vackra naturen, att inte allt är så förbannat vackert hela tiden, i Bergen blir man ju liksom trött i andäktigheten.”
Nå.
Det är väl tur att det alltid regnar där, även när det inte regnar. Jag lovar att det ger en välbehövlig paus i allt det fagra när regnet piskar en om fötterna och rinner in i nacken.
Nu ska jag för andra gången i mitt fyraåriga liv som mormor åka tåg till Bergen. Förra gången fegade jag ur, klev på nattåget i novembermörkret, såg ingenting av de svindlande höjderna.
Men den här gången så. Ska. Jag. Utmana. Mig. Själv.
Det var i ärlighetens namn inte mitt uppsåt.
Mitt uppsåt var att komma fram klockan 1500.
Och då passade tåget bra, det kommer fram 1459.
Det är ett TBV, ett låghastighetståg, det tar 7 timmar att tillryggalägga avståndet från Oslo som uppgår till 49,3 mil.
Jag förbereder mig mentalt med att frossa i svindlande klipp på youtube. Trolltungan. Preikostolen. Hardangervidda.
Pratar med folk som gjort resan, de förstår inte vad jag pratar om.
Svindel? Rädd för höjder?
Äsch, man ser ändå ingenting om inte ljuset och väderbetingelserna är de rätta, om man inte sitter i tågets färdriktning vid en fönsterplats, eller om man åker baklänges och sitter på gångplats.
Och tja. Om man bara tittar på klipp från just det här tåget som gått mellan Oslo och Bergen verkar det inte alls så farligt.
Rena barnleken.
Att tågsträckningen är en av världens vackraste är ett skäl.”
Så skrev GP i ett resereportage för ett par år sedan.
De skrev ingenting om att ett av skälen också kan vara en liten jäntas bemärkelsedag. Först hade jag inte tänkt åka. Sen ångrade jag mig. Sen ändrade jag mig. Sen funderade jag om. Sen bestämde jag mig. Och rev upp beslutet.
Det rev i hjärtat, hon fyller ju ändå fyra år och har hyrt hela barnehagen och bjudit in alla. Jag vet inte hur många alla är. Några hundra? Ett par tre tusen?
Det är kanske lika bra jag inte vet, så att jag inte vet vad ger mig in på.
Men jag vet vad jag ger mig upp på för att ta mig dit.
Höjder, svindelhöjder.
När lilla C var här över jul och gick runt sjön – vår vackraste tur i närområdet- sa hon: ”Det är skönt att komma hit och vila ögonen i den här lagom vackra naturen, att inte allt är så förbannat vackert hela tiden, i Bergen blir man ju liksom trött i andäktigheten.”
Nå.
Det är väl tur att det alltid regnar där, även när det inte regnar. Jag lovar att det ger en välbehövlig paus i allt det fagra när regnet piskar en om fötterna och rinner in i nacken.
Nu ska jag för andra gången i mitt fyraåriga liv som mormor åka tåg till Bergen. Förra gången fegade jag ur, klev på nattåget i novembermörkret, såg ingenting av de svindlande höjderna.
Men den här gången så. Ska. Jag. Utmana. Mig. Själv.
Det var i ärlighetens namn inte mitt uppsåt.
Mitt uppsåt var att komma fram klockan 1500.
Och då passade tåget bra, det kommer fram 1459.
Det är ett TBV, ett låghastighetståg, det tar 7 timmar att tillryggalägga avståndet från Oslo som uppgår till 49,3 mil.
Jag förbereder mig mentalt med att frossa i svindlande klipp på youtube. Trolltungan. Preikostolen. Hardangervidda.
Pratar med folk som gjort resan, de förstår inte vad jag pratar om.
Svindel? Rädd för höjder?
Äsch, man ser ändå ingenting om inte ljuset och väderbetingelserna är de rätta, om man inte sitter i tågets färdriktning vid en fönsterplats, eller om man åker baklänges och sitter på gångplats.
Och tja. Om man bara tittar på klipp från just det här tåget som gått mellan Oslo och Bergen verkar det inte alls så farligt.
Rena barnleken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar