Jag
kom aldrig till musikavdelningen den där dagen jag var i bokhandeln och nästan
blev utkörd för att jag smygfotade böcker.
Här hemma i ett hörn har jag några CD som jag fått med mig under tidigare resor.
Milton Nascimento. Tröttnar aldrig på hans musik.
Här hemma i ett hörn har jag några CD som jag fått med mig under tidigare resor.
Milton Nascimento. Tröttnar aldrig på hans musik.
Den här gången fick jag Roberto Carlos i present. Igen.
Han är antagligen en av de största smörsångarna genom tiderna på den latinamerikanska kontinenten och makalöst populär. Inte riktigt smör egentligen, inte riktigt schlager, han är i en genre för sig, han är Roberto Carlos.
Jag hörde talas om honom i Mexico för trettio år sedan, man satte kassettband med hans musik i händerna på mig, han spelades på barer och klubbar och restauranger överallt, hela tiden. Alla pratade om den store Roberto Carlos. Jag sjöng med, lärde mig texterna utantill. De hjälpte mig att lära mig språket. Köpte med mig musik hem till Sweden och fortsatte sjunga, det är bra musik att städa till.
Så kom jag till Brasilien, det var väl ett tiotal år senare.
Samma sak hände. Roberto Carlos överallt, man satte CD-skivor i händerna på mig. Berättade lyriskt om konserter de varit på, hur länge de fått köa för biljetterna, hur dyra de var, hur bra konserten varit, vilken djupt uppskattad person han är, den store Carlos.
Och jag säger något i stil med: ”Jag visste inte att han var så stor även utanför Mexico”.
Tio par ögon stirrade förundrat på mig och tio munnar utbrast i kör: ”Men han är ju från Brasilien, han är från Rio.”
Jag får erkänna att jag föll platt från himlen, förstummad.
Min Roberto Carlos – brasse?
Min världsbild av den store mexikanske sångaren smulades förstås sönder och samman, jag har sällan blivit så monumentalt förbluffad.
Men från Rio är han och sjunger gör han fortfarande och på Fars Dag nyligen när vi gjorde vitling med passionsfruktssås intervjuades han i TV tillsammans med sin son och allas ögon fuktades av rörelse.
Som musik föredrar jag Milton Nascimento, men Roberto Carlos gör mig på gott humör, det är väl minnena av glada fester och roliga tider.
Här sjunger han Amigo på portugisiska och i min tävling över världens vackraste latinska språk vinner hans hemlands tungomål ….
Men här sjunger han den på spanska – vad tycker ni?
Och tillsammans med en av sina musicerande amigos – Caetano Veloso, följer här ett stycke bossa nova som nog all känner igen, flickan från Ipanema.
J
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar