Badejo eller vitling?

Så kom jag tillbaka till vardagen och berättade lite om mina äventyr. Att vi köpte vitling på marknaden nere vid havet och gjorde en sås till den med passionsfrukt.
Folk fnös.
Vitling?
Ja, sa jag. 

Det är ju sån där fisk man äter i sista hand, när inget annat finns och för det mesta finns den inte ens att få tag på och finns den ska den helst ätas direkt på fiskebåten innan den nått land, sa E som är från Göteborg.

Nähä, jaha, jaså, sa jag. 

Men det går nog lika bra med sjötunga.
Såsen gjorde vi genom att pressa ner innanmätet ur ett par tre melonstora passionsfrukter i en bunke. ( Kanske motsvarande en femton tjugo stycken av de vi brukar köpa här hemma). Vi spetsade det med olja och någon slags creme fraiche, salt och peppar. Smetade den över fisken som hade varit inne i ugnen med salt och olja och lime och vitlök. Hela anrättningen pepprade vi sedan med räkor och pudrade med parmesanost.
Detta för att det svenska recept från tasteline.com som jag kommit farande med föreslog kräftstjärtar och riven västerbottenost.
Min översättning av kräftstjärtar blev inte så bra och västerbotten lät som Western Boots, inte heller så bra.
Det äventyret berättade jag om.
Men jag sa inget om historierna som jag fick mitt till livs. Som den om när mina vänner blev stoppade vid en gatukorsning, ett par mafiosos hoppade upp på motorhuven med skramlande vapen och såg hotfulla ut.
Och hur mina kamrater snällt hade tömt sina plånböcker på kort och kontanter och tagit av sig smycken och klockor och lämnat över alltihopa till banditerna.
Nej, det berättade jag ingenting om, att jag köpt och tillrett vitling verkade skrämmande nog.

Inte heller tänkte jag berätta att vitling på svenska och vitling på portugisiska visar helt olika bilder på oraklet Google.

Dessutom berättar wikipediaoraklet att vitling inte finns i sydatlanten.

Google translate .... muttrar jag ... google translate, du har vilsefört mig! 

Jag går till källorna, de mer riktiga källorna, jag slår upp i mina böcker. 

I portugisisk-svensk ordbok föreslås att badejo, som jag köpte fisken som, översättas med:

"ett slags fisk".

I svensk-portugiskisk ordbok föreslås att vitling översätts till "pescadinha" - liten fisk.

Liten fisk?

Jag googlar fram bilder.

Detta är en svensk vitling:

Jag hittade den här och där styrks utlåtandet  att en vitling helst inte ska nå hamn om den överhuvudtaget ska ätas. Men läs gärna vidare där på sidan och ta del av vad Selma Lagerlöf hade att anföra i ärendet.  

Och så här ser en brasiliansk vitling, en badejo ut, enligt den här väldigt trevliga bloggen.

Rätt annorlunda, eller?