Mango

På planet över pölen satt en ung grabb och läste A condiçao humana  av André Malruax.
Jag kände igen titeln, rätt övertygad om att den funnits bland mina ungdomshyllor, fast då i versionen  La condition humaine.
Jag vet inte om jag någonsin läste den, jag minns inte. Den passade väl min outfit med svart parkas, basker och ett moln gauloises.
Grabben såg ut att vara i den åldern fast utan parkas och basker. Och jag tänkte att jag inte trodde att man läste såna böcker nuförtiden när man knappt gjorde det förr i tiden.
Just som jag tänkte fråga grabben i stolen bredvid om boken han läste, bytte han till Wall Street Journal, en matbricka drog förbi och jag kom på andra tankar, eller rättare sagt, jag såg en bra film, Amour.
Den har gått på Zita tidigare, den ser inte ut att göra det längre.
Nåja, den intresserade kan säkert hitta den någonstans i alla fall. Hur länge KLM visar den på sina långflygningar vet jag inte, det kan annars vara ett alternativ.
När jag nyss tittade in på Zita fick jag syn på att där nu går en film om den tyska filosofen Hannah Arendt.
Lustigt. Just denna Hannah Arendt, som jag inte kände till, hade flimrat förbi bara minutrarna innan när jag ville få liv i mina slumrande minnen av denne André Malraux. Hannah Arendt hade skrivit en essä om Malraux och dennes bidrag till världslitteraturen berättade nu Google för mig. Men vem han var den gode Malraux vet jag inte riktigt, han blev visst ökänd för att smuggla antikviteter på äldre dar.
Djupare än så når inte min forskning idag.

Människans lott är just nu välvillighet.
Färsk mango till frukost och en stor mangogul sol.