Rumslig kontinuitet

På jobbet håller vi på att stuva om oss i nya organisationsrutor, det är lite rörigt som det gärna blir när nya konstellationer ska skapas och på fritidsfronten håller jag fortfarande på att stuva bland grytlappar och grammofonskivor, det är en röra som aldrig slut.
På jobbet i min nya ruta har jag gett mig in i en ny bransch – business intelligence, BI – och när jag kliver ut i februariljuset om eftermiddagen kliver jag in i nästa nya bransch – äldreboende intelligence, ÄI.
Den lilla sviten med sitt överdådiga badrum och lilla pentry är klart för incheckning. Det är sprillans nybyggt, sent 2012-tal för att tala auktionskammarspråk. Det doftar gott, nytt, fräscht. Färgerna är milda och behagliga, förrådsutrymmena generösa, planlösningen genialisk och personalen ett under av tillmötesgående och vänlighet.
Jag har varit där ett par gånger och farit runt med tumstock och synat eluttag och takkrokar och knackat i väggarna. Konsten och kristallkronorna måste få sin givna plats.
Personalen har bistått med kaffe och bullar medan jag nagelfarit utrymmena och tänkt ut placeringar för spegelbyrån och sekretären och favoritfåtöljen.
BI sägs vara en komplex verksamhet men det är nog inget mot ÄI.
Hur funkar det?
Kommunens hemsida ger sporadiska upplysningar.
Telefonnumret till ÄI-ansvarig tutar ständigt upptaget eller ekar tomt. Lämna meddelande, tryck stjärna, tryck fyrkant, abonnenten är på sammanträde, åter på torsdag, tillbaka om en kvart, på sammanträde.
Precis som jag själv, BI kräver sitt, det är inte lätt att ringa tillbaka till mig. Lämna meddelande, tryck stjärna, tryck fyrkant, abonnenten är på sammanträde, åter på torsdag, tillbaka om en kvart, på sammanträde.

Men på Chateau Nouveau sitter en hel stab och väntar på little Old med kaffe och bullar.
När kommer hon? frågar man mig.
När får hon flytta in? frågar jag dem.
Det går bra på måndag, gärna till lunch så får hon träffa oss alla. Kommer du med henne?
Va – jag? Nä, härregud det går inte, svarar jag. Hon behöver ditt och dutt och datt, en fullfjädrad sjuktransport. Toppspecad.
Oj då. Då är det nog bäst att vi ringer och kollar lite.
Ja, det är det nog.
Koordineringen mellan de olika inblandade parterna verkar alltså fungera så där.
Vilket naturligtvis oroar en little Old som har skickat bort sin lägenhet per den siste, som skickat ut mig att röja bland dammet och damasten per omgående och som nu undrar vart hon ska anmäla sin adressändring, flytta sin telefon och sin hemförsäkring. Och från och med när.

I natt när jag inte kunde sova – jag hade huvudet fullt av BI-lösningar och av spegelbyråer – bläddrade jag lite i en himla sympatisk reportagebok som min little Old lånat av en väninna: ” De sista tanterna – från husmor till modeikon” av Fatima Bremmer.
Någonstans däri talades det om vikten av rumslig kontinuitet för de äldre.
För att i någon mån kunna skapa en känsla av rumslig kontinuitet skulle jag gärna vilja ha spegelbyrån och gardinerna på plats när little Old gör entré på sitt nya boende någon gång i början eller mitten av nästa vecka.
Nu blir det inte så. Jag hinner inte, flyttfirman hinner inte, hur skulle vi ha kunnat hinna när vi inte har fått ett bekräftat inflyttningsdatum, inget kontrakt att skriva på, inte minsta offentliga notis?
Men att på sikt skapa möjlighet för det kanske kunde bli ett förbättringsförslag att presentera för ÄI.
Jag tror banne mig jag ska uppvakta våra politiker med det, rumslig kontinuitet ska jag kalla mitt förslag.