Hur det nu var

Medan det är antikrunda på TV och antikmässa på mässan går jag runt bland antikviteterna hemma hos little Old.
Hoppas hitta något som ingen av oss visste är från 1200-talet och värt några hundra miljoner.
Igår tittade jag lite på en tavla som värderingsmannen från förra veckan inte bevärdigade med mer än en avfärdande blick.

På baksidan står det att den tillägnas min mormor Svea i lysningspresent, i mars 1929, av en farbror B E Gelotte.
Värdefull?
Oh, ja. Minst en hundring. Kanske det tiodubbla.
Konstaterar jag efter att ha googlat runt lite på våra vanligast förekommande auktionssajter.
Mer spännande då att läsa om B E Gelotte på Wikipedia som den som drev en sidenfabrik i Tranås där han hamnat efter att ha utvandrat från Österfärnebo runt sekelskiftet. Att han var hobbymålare stod det ingenting om. Inte heller att det var han som en gång bidrog till att mormor Svea också lämnade sin hembygd däruppe vid Dalälven för att fortsätta sin karriär på ett Tranåsapotek och kära ner sig i morfar Nisse.
Eller hur det nu var.
Hon berättade en gång för länge sen, att hon hade två friare och att hon valde Nisse.
Ett gammalt brev från den andre, vad han nu hette, tror jag mig ha stött på i samlingarna och när jag har kommit till ro efter det här flyttruset ska jag försöka tyda det.