Lottens hemlighet

De säger idag att jag kan få flytta om fjorton dagar, sa little Old för en stund sedan. 

Oj, sa jag. Och menade det verkligen.  Jag menar, det är fjorton ton pryttlar som flyter omkring i hennes lägenhet, mest av allt fotografier i sepia från sekelskiftet. Kommer att tänka på Isabel Allendes roman, Porträtt i sepia, den läste jag aldrig.
Men just nu funderar jag på att skriva en själv och tjäna några hundra miljoner, jag med.
Det var en gång…
Den där söndagen i maj 1905 hade tåget från Jönköping varit försenat med tre kvarts timme. Det sägs att det berodde på att prosten från Hulkaryd halkat till och ….
September 1916. Gladiolus på bordet. Söndagsmiddagen är avklarad. Lotten har just burit ut de sista resterna av champagnesorbeten och hällt upp lite kaffe. Nu ska hon berätta sin hemlighet, den hon burit inom sig sedan pingsten 1894. Hennes make, Johan Alfred, som just kommit med eftermiddagståget från Jönköping är vid gott humör och...

 Det är den 9 augusti 1919, dagen efter Johan Alfreds femtioårsdag. Familjen sitter samlad runt matbordet och knaprar på resterna från gårdagens festligheter. Man har haft middag för militärer, kommunalråd och kamraterna i Odd Fellow. Johan Alfred är tillfreds med livet och ser nu ut över sina avkommor. Lilla Inga har just fyllt 11 år och man anar en skönhet i vardande. Långt mörkt hår, kinder som elfenben, läppar som röda höstäpplen och ögon mörka som småländska trollgrottor. Föga anar Johan Alfred att hans dotterdotter nittiosex år senare kommer att flytta till ett äldreboende som heter Västergården, eller att hans sondotterdotter kommer att sitta och blogga om det fotografi som någon tar vid det här tillfället. Att den kanna i pläter som står på bordet kommer att bedömas inte vara värd ett nickel på framtidens auktionskammare, eller att den byrå som skymtar i bakgrunden kommer att flytta med till Västergården, vilket barnbarnsbarnet från Strandgården kommer att ombesörja ……

Hörni, inte lätt att vara romanförfattare på temat Porträtt i sepia.
Tror jag överlåter allt sådant till Isabel Allende och börjar packa porslin i stället. Annars kommer little Old inte att få med sig något annat än sekelskiftesgamla fotografier till sitt nya chateau.
Möjligen också det på mig, det är ungefär lika gammalt, från 1977.