I en jaguar - typ

Nu har det satt sig, det förbannade novembermörkret.
Om jag hade haft något vett i skallen hade jag satt på mig dansskorna och gått ner på första bästa salsaklubb och klapprat klackarna i golvet.
Varför har jag aldrig vettet och de högklackade i behåll när jag behöver dem som bäst?
Mörkret blir mörkare och mörkare.
Några av de mina har redan flytt.
En jagar haj i Indiska Oceanen, en hjälper till med återuppbyggnadsarbetet efter Sandy.
Och här sitter jag, och jag rymmer inte ens till Paris.
Men bilen fungerar i alla fall.
Jag låtsas att det är en jaguar och gråter i den, så slipper jag göra det på bussen.