Tåget till pepparkakebyen

Hur ska det gå för SAS?
Spänningen är olidlig.
Lilla Milla i Bergen har bett mig komma över för att inviga hennes bidrag och konstverk till den årliga pepparkakebyen. 

Dess stadsportar slås upp den 24 november.
Ett sådant erbjudande vill jag ogärna missa.
Därför har jag för någon vecka sedan skaffat mig en biljett med SAS.
Men risken är nu överhängande att en ny biljett får inhandlas hos Norwegian istället. 

Och apropå flygbolag.

Läste i bladet att hövdingen för Ryanair tycker att man kan slopa både syrgasmasker och bälten, de väger väl för mycket, drar för mycket bränsle. ”Vid en olycka dör ändå alla”, sa han. Eller något sånt. Det lät inte så trevligt.
Kanske tänker han att han kan minska antalet nödlandningar med bibehållen bränslenivå om han sliter ut säkerhetsutrustningen. Och då kan han väl kasta av kabinpersonalen också, möjligen behålla en pilot. Kanske sådana som läst reklamen hos Skyways – före konkursen – när de körde med inhyrda plan och personal från det där transylvanska vampyrbolaget som jag inte längre minns namnet på; den där reklamen som sa: ” It has never been more easy to become a pilot”.

Kanske bättre att ta tåget när allt kommer omkring, om SAS skulle konka.
Det tar visserligen lika lång tid som att flyga till Brasilien, men ändå.
Det är bara en gång om året som lilla Milla bygger pepparkakehus på barnehagen som bidrag till stadens stora evenemang.
Ett event jag inte vill missa. 

Det är, om man får tro det här inlägget på youtube, i stort sett bara Barack Obama och jag som ännu inte har upplevt det: Tåget till Pepparkakebyen i Bergen.