Sarabande

Åkte tillbaka till den gamla Förorten för att hälsa på Little Old idag.
Hade minnena från min uppväxt med mig, triggade av allt jag sett på den där sidan på Facebook jag berättade om igår.
På den tiden gick hemmafruarna ut med sina mattor och piskade dem på mattställningarna varje fredag.  I källaren fanns en stenmangel, den tog upp en yta av tjugo kvadratmeter eller så. Jag var livrädd för den.
Hemma hade vi hembiträde, hon var från Eksjö, jag vet inte vad hon gjorde på fredagarna.
Allas mammor, utom brorsans och min, de var hemma på den tiden, de bakade kanelbullar, det är väl deras kulturgärning vi firar på Kanelbullens Dag.
Jag kan inte minnas att vårt hembiträde bakade kanelbullar. Vilket ord förresten. Hembiträde.
Hon var au pair hos oss, hon bodde i rummet närmast ytterdörren, hade egen liten hall med egen liten garderob.
Det var en fin lägenhet vi bodde i, stor och luftig med fönster åt tre håll, glasdörrar i teak, fönsterkarmar i marmor, parkettgolv.
”Vilken makalös tur vi hade som fick den där lägenheten”, sa Little Old idag när jag berättade om mitt liv på Facebook den senaste veckan. ”Jag var så glad och lycklig, fortsatte hon, över att ni skulle få växa upp där ute på det vackra Södertörn, inte inne på Krukmakargatans mörka bakgårdar. Jag mötte en kulturmiljö där Bellman suttit och skaldat under ekarna och vår lägenhet låg precis intill en tusenårig sådan. Det var så tråkigt när den måste tas bort för några år sedan. Och runt omkring låg det fullt av gamla röda hus med vita knutar. Centrumet hade inte ens börjat byggas…. ”

Minns du den gamla läkarstationen, frågade jag, den i som låg i den vita villan? Där vi vaccinerades mot smittkoppor under epidemin 1963? Jag ympades tre gånger, det tog visst aldrig.
Oh ja, men villan är borta sedan länge, där ligger Hemtjänsts högkvarter nuförtiden.

Så höll vi på. Vi parlamenterade om HepStars uppträdande verkligen gick  av stapeln på vårt nybyggda centrumtorg – eller i något av de närliggandes.
Du, sa jag. Jag tänkte plöja igenom dina album, nu när jag går upp i din lägenhet och vaskar igenom posten. Se om jag hittar några kulturskatter att lägga ut på den där sajten.
Jag tror inte du hittar något annat än interiörbilder, svarade Little Old. Jag tror inte det finns något som kan intressera allmänheten i den där gruppen på Facebook du pratar om.
Hon hade rätt.
Jag hittade semesterbilder från Italien, Schweiz, Spanien, Frankrike, Åland, Turkiet, Italien, Italien, Italien.
Den första interiörbilden, från Lägenheten, som kan vara av intresse för mig, och för mig, den var på vårt piano. På Little Old’s piano.
Hon sålde det för tjugo år sedan, när hon flyttade till mindre.
För tjugo dagar sedan, just innan jag for till Bergen, länsade jag källarförrådet hemma hos Little Old.
Det skulle byggas om där nere i katakomberna och Little Old hade bett mig slänga allt – utom noterna.
Jag tog med mig ett nothäfte hem och blev lite nostalgisk, mindes mina lektioner, musikläraren som stank brännvin – har jag inte skrivit om det här förut?
Och blev ännu mer nostalgisk när jag idag läste ett inlägg hos FransyskanH.
Själv kom jag aldrig förbi Kalle Johansson, Morbror Curts Pianoskola och Till Paris.
Jag kom aldrig så långt som till Sarabande.
Men det var ett vackert piano.