Trots
att jag vet att jag är världens mest opraktiska människa får jag ibland för
mig att jag är ett hantverkargeni.
Så jag tog mig till det stora Gör-Det-Själv-Varuhuset, för jag har hört att de ska ha allt.
Muttrar och hängrännor, kakel och ytterdörrar.
Nu var jag, efter moget övervägande, ute efter något så simpelt som en färdig ram att stoppa en akvarell i.
Min första tanke hade varit att rusa ner till rammakaren.
Min andra att gå på second hand, hitta en tavla med en maffig ram, plocka ut motivet och stoppa dit min akvarell i stället.
Under den tid som dessa idéer har legat och grott har jag ibland kollat in ramutbudet på IKEA och liknande ställen, utan framgång.
Måtten på min akvarell stämde inte överens med måtten på ramarna.
Så fick jag för mig att ta mig till det stora Gör-Det-Själv-Varuhuset, eftersom de ska ha allt.
Och ryktet visade sig riktigt.
Jag hittade en ram i måttet 60 x80 med plats för en bild i storleken 50x70 och inklusive passepartout.
Jag släpade hem åbäket.
Öppnade ramverkstad, öppnade mitt nyinköpta fynd.
Och fann tre komponenter:
En rygg i masonit.
Ett glas.
En ram.
Men ingen passepartout.
Om det inte är meningen att det skyddspapper som annonserade ut måtten ska användas som passepartout.
Men brukar inte sådana vara i kartong, i alla fall i styv papp?
Antingen har jag inte förstått vad jag har köpt, eller så har jag köpt fel.
För det kan väl inte vara så, att man på vaurhuset som har allt, har sålt en felaktig vara?
Och så går jag runt här och svär över mig själv tills jag inser att jag kan lägga akvarellen på skyddspappret så blir det nästan som en passepartout.
Upphöjer mig själv till geni, en hantverkare av rang.
Fast om det gör akvarellen rättvisa … det är tveksamt.
Motivet hänger snett – jag skyller på min astigmatism.
Passepartouten bucklar sig – jag skyller på producenten.
Så jag tog mig till det stora Gör-Det-Själv-Varuhuset, för jag har hört att de ska ha allt.
Muttrar och hängrännor, kakel och ytterdörrar.
Nu var jag, efter moget övervägande, ute efter något så simpelt som en färdig ram att stoppa en akvarell i.
Min första tanke hade varit att rusa ner till rammakaren.
Min andra att gå på second hand, hitta en tavla med en maffig ram, plocka ut motivet och stoppa dit min akvarell i stället.
Under den tid som dessa idéer har legat och grott har jag ibland kollat in ramutbudet på IKEA och liknande ställen, utan framgång.
Måtten på min akvarell stämde inte överens med måtten på ramarna.
Så fick jag för mig att ta mig till det stora Gör-Det-Själv-Varuhuset, eftersom de ska ha allt.
Och ryktet visade sig riktigt.
Jag hittade en ram i måttet 60 x80 med plats för en bild i storleken 50x70 och inklusive passepartout.
Jag släpade hem åbäket.
Öppnade ramverkstad, öppnade mitt nyinköpta fynd.
Och fann tre komponenter:
En rygg i masonit.
Ett glas.
En ram.
Men ingen passepartout.
Om det inte är meningen att det skyddspapper som annonserade ut måtten ska användas som passepartout.
Men brukar inte sådana vara i kartong, i alla fall i styv papp?
Antingen har jag inte förstått vad jag har köpt, eller så har jag köpt fel.
För det kan väl inte vara så, att man på vaurhuset som har allt, har sålt en felaktig vara?
Och så går jag runt här och svär över mig själv tills jag inser att jag kan lägga akvarellen på skyddspappret så blir det nästan som en passepartout.
Upphöjer mig själv till geni, en hantverkare av rang.
Fast om det gör akvarellen rättvisa … det är tveksamt.
Motivet hänger snett – jag skyller på min astigmatism.
Passepartouten bucklar sig – jag skyller på producenten.
Min första tanke – att rusa ner till rammakaren, var nog den vettigaste. Jag skyller på min dumma eftertänksamhet och hantverkarhybris.
Ändå, idén om ett loppisfynd är inte så dum. Tänker på den där kvinnan från Viriginia det skrevs om nyligen. Hon köpte en liten målning för 7 dollar, mest för ramens skull. Och så visade det sig vara en äkta Renoir.
Ett sån’t fynd vill jag också göra, fast det kan ingen människa göra på Gör-Det-Själv-Varuhuset, även om de har allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar