Stilla flyter Flaten

I morgon är det fredag, sista arbetsdagen före semestern. Sen stänger bruket, matsalarna stänger, receptionerna stänger, nästan allt stänger.
Vi är en liten tapper skara som jobbar vidare, som ser fram emot att jobba i lugn och ro, att få mirakel uträttade och underverk utverkade.
Det händer ytterst sällan att jag sommarjobbar som i år, med bara ett par veckor vikta för hängmattan. Måhända inte ens det, det beror lite på hur miraklerna utvecklar sig.
Att sommarjobba innebär lunch på ovanliga ställen, antingen i den enda matsal som håller öppet, eller på stan, det innebär långa kafferaster i skuggan av ett träd, många samtal med andra sommarjobbare som man annars aldrig skulle träffa.
Det brukar kunna ha sina trevliga fördelar.

Flaten flyter så stilla här utanför fönstret ikväll. Jag har fortfarande inte doppat tårna i den i år, inte simmat sjön runt eller grillat vid strandkanten. Jag vet inte ens var jag har mina grillvantar eller mina badkläder.

Little Old Lady och jag pratades vid för en stund sedan. Hon väntar nu på besked om att få en veckas semester på Strandgården, på den Strandgård som ligger vid Drevvikens strand i kommunen hon är bosatt och skriven i.
Kanske kan det bli redan på måndag.
Jag fick en lista på clothes-to-bring; den lilla svarta och den lilla blåa och så sjalen och skärpet, papiljotterna och eau-de-colognen som står på byrån; Oscar de la Renta, någonting.
Man ska vara civil på den där Strandgården, berättade hon för mig. Inte klädd i laxrosa landstingsfiltar.

Så nu måste jag skärpa till mig, koncentrera mig.
Så att jag inte kommer dragande med grillvantar och badkläder.