Resa med svindel

Det sägs att resan med tåg från Oslo till Bergen är en av de vackraste i världen.
Klimatsmart är den också.
Billig dessutom.
För 199 kronor kan man krypa upp i ett hörn på nattåget, gömma sig för världen insvept i en filt, med öronproppar och ögonmask, det ingår i priset.
I alla fall om man reser den 21 juni och skyndar sig att boka biljetter.
Det tilltalar mig.
För ytterligare en tusenlapp får man plats i en sovkupé.
Det tilltalar mig också.
Moster M, mitt tilltänkta resesällskap, föredrar en dagstur, så att man får se lite.
Eller mycket.
Alltför mycket.
Höga berg och djupa dalar, raviner och avgrunder.
Svindlande stup.
Jag svettas vid blotta tanken.

Den må vara hur vacker som helst, den där färden över bergen upp till Bergen.
Jag kan tänka mig att titta på den, projicerad på en vit duk, på en vit duk i en kupé eller i en sovvagn, men helst inte i verkligheten.
Helst inte genom tågfönstret.
Samtidigt lockar det.
Det är klart att jag vill göra världens vackraste, billigaste och mest klimatsmarta resa.
Jag kan, jag vill, men fan vet om jag törs.
Fast smålänningen i mig driver på; morfar Nisse var född i Mariannelund.
Även om hans nu stulna släktutredning mest påvisade anor från Södra Östergötland och trots att jag föddes till nollåtta, till att trippa på högklackat på Hötorget.
Det Hötorg där en konserthustrappa kan utgöra en utmaning för den sant svindelrädda.

Moster M och jag ska träffas på Centralen på söndag.
Först ska vi förhandla med varandra, det lär väl bli över en kopp kaffe av något slag.
Eller över det senaste numret av Lyrikvännen.
Sen ska vi förhandla med SJ Resecentrum.
Att boka tågbiljetter på nätet - cross countiries - är inte som att boka gränsöverskridande flygbiljetter.
Det är en tröttsam expedition som löper över olika länders bokningssidor.
Första gången vi skulle ta oss till Bergen - det var några månader innan lilla C hade emigrerat dit, våren 2011, lekte vi med med tanken på att angöra staden med tåg.
Men när det visade sig att det skulle kosta 15000 för oss tre kvinnor och  en baby  -  inklusive filt, ögonmask och öronproppar, men exklusive blöjor, välling och napp - så var det inte längre någon rolig lek.
Men för 199 kronor - även om de är norska - är jag idag beredd att gå till omförhandling.
I alla fall om jag kan ha ett kikhål öppet genom ögonmasken och läsa lite god litteratur på vägen.

Nattens bibliotek tipsar i ett inlägg här om några norska författare som jag tänkte att jag kunde passa på att förkovra mig i, ifall utsikten genom tågfönstret skulle bli alltför svindlande.
Vilket den lär bli.



bild från reseguiden.se