Kom ihåg att ta med kontanter, sa Moster M inför årets besök på textmässan. Du minns hur det var förra året när vi fick rusa runt och jaga bankomater.
Jag plockade på mig en femhundring, för alla oförutsedda diktsamlingar och för en kopp kaffe i parken.
Detta är den trevligaste lilla bokmässa jag känner till, för övrigt den enda om man inte räknar med ett besök på bokmässan i Göteborg, fast den tyckte jag var en blandning av Kiviks marknad och amerikanska talk-shows.
Jag håller mig till det här evenmanget, litet och gemytligt i formatet, trevligt inbäddat i Nürnberghuset på Söder och välbefolkat av de små förlagen som ger ut stor litteratur. Det skrev jag förra året också, men jag tycker fortfarande så.
Hos Elisabeth Grate hade vi en lika trevlig pratstund som förra gången och Moster M fick med sig Nina Bouraouis Våra Kyssar Är Avsked. Och Jacques Prevert, Paradisets Barn.
Det lilla förlaget Sphinx lockade med surrealister, med Anaïs Nin och William S Burroughs, jag tänkte köpa Amos Tutola, (varför gjorde jag inte det) han räknas väl till de magiska realisterna och jag har hans Palmvindrinkaren sen tidigare. Underbar.
Karavan och Tranan var där, de tillhör mina storfavoriter. Här lyckades jag få med mig ett nummer av Lyrikvännen, det som skriver om brasiliansk poesi. Härligt. Varför prenumererar jag inte på den ?
Vi gick varv efter varv, såg också en del jag mötte redan förra året, året då jag äntligen kom att läsa Mannen med den Blå Gitarren, Wallace Stevens, utgiven på Themis.
Italienska kulturistitutet frestade med Beato Angelicos flygande varelser av Antonio Tabucchi.
Hade det varit Requiem hade jag slagit till.
Och förstås, Vertigo där jag fick lära mig att Guillaume Appollinaire inte bara skrev högravande poesi utan även en erotisk pikareskroman, De elvatusen spöna. Hade jag ingen aning om.
Moster M har en härlig trave att läsa nu:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar