torsdag 26 april 2012

Tiden bara går, den gör ju det

 Jag minns, på ett ungefär, vad jag gjorde för tio år sedan.
Vad som hände.
Moster M fyllde 15, Lilla C 17.
Vi pratade om att skaffa hund (fast det blev aldrig av).
Vi pratade om att flytta ( fast det dröjde till året därpå).
Åkte till Island, till Frankrike, till Portugal, till Brasilien,  jag jobbade med det-och-det, umgicks med dem-och-dem i allmänhet, och med han-den-där i synnerhet, fast bara lite då-och-då. 
Pluggade, tog poäng i portugisiska och i ledarskap.
Det var för 10 år sedan.
2002.
Ganska nyligen.
Åren går fortare och fortare och fortare.
Och fortare.
Doris Lessing har sagt någonstans, i en av sina memoarböcker, att livet efter 30 är som en kometblixt mot evigheten.
Eller hur hon nu uttryckte det.

Idag på eftermiddagen var jag på en pensionärsuppvaktning.
Kaffe och tårta, tal och blommor.
Presentöppning.
Fullt av folk, en del gamla kompisar, en del okända ansikten.
Spektaklet ägde rum på en, för oss på bruket, mycket välkänd  inrättning.
Vi kan kalla det Berget, det är ett stort gult gammalt hus med snickarglädje, en stor gårdsplan och två flyglar.
Där håller vi flertalet av våra konferenser ( fast om det är fullbokat där kan det hända att vi hamnar på Torpet; stället där man nästan alltid serveras majskyckling med saffransris).
Den som vill kan hyra Berget för privata högtider, familjetillställningar och fester.
Så, där har jag varit jag-vet-inte-hur-många-gånger
Som privatperson, som yrkesperson.
Både Moster M och Lilla C har avlagt en praoperiod som servitriser där.
Det var när de gick på högstadiet, det var under de där åren vi bodde där i stan, under slutet av 90-talet.

Idag, när vi samlades i regnet på gårdsplanen utanför entrén till huvudbyggnaden, tänkte jag att den fungerar lite som forna tiders kyrktrappa; det är här man träffas och växlar några ord om var man jobbar nuförtiden , med vad, och vad som har hänt sen sist.

Mannen vi idag firade av inledde sin yrkeskarriär 1974.
(Jag ligger 10 år efter)
Den nyblivna pensionären ska nu odla sin trädgård och spela golf.
I alla fall fram till augusti, då kommer han tillbaka.
På konsultbasis, en dag i veckan eller om det var två.

Det verkar inte så farligt att bli pensionär.
Det är mest ordet som är laddat.
Senior consultant låter mer dynamiskt, fullt av möjligheter.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar