Det var i ett ögonblick av hybris, solen sken, jag hade väl fått en överdos.
Sen tog jag fram den där pallen jag köpt nedmonterad.
Idag var dagen när jag skulle bevisa för omvärden vad jag kan.
Jag kan, jag vill, jag törs!
Liten beskrivning, några brädbitar.
Tralalalala.
Fina guldskruvar, några mindre träbitar.
Tralalalala.
Hmfp.
Hur är det egentligen tänkt?
Var ska alla skruvar egentligen sitta?
Vilken träbit var någonstans?
I vilket av de förborrade hålen?
Men det ska gå så bra, så.
Tänk positivt.
Jag kan, jag vill, jag törs.
Trallalala.
Titta noga på beskrivningen, sa jag till mig själv.
Men vad fasicken, varför blir det snett?
Varför går det inte att få ihop träbitarna mot varandra?
Det går ta mig fan inte.
Impossible.
Nu har jag en pall med tre ben i golvet och ett i luften-
Det går inte att skriva på träbiten som man ska stå på.
Det är helt omöjligt.
Dont't do it yourself, never never again, sa jag till mig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar