Black Bazar

Det var vitt över nejden i morse, jag lufsade ut i snön efter morgontidningen.
Klafs klafs.
Svor en kvart, läste tidningen, längtade bort till länder med torra trottoarer.

Om det finns trottoarer att tala om i Kongo-Brazzaville vet jag inte, men landet har fött en författare, Alain Mabanckou som jag tillbringade förmiddagen med, i hans bok Black Bazar.
Det är en sådan där bok som jag blir på underbart gott humör av. Full av roliga och udda figurer, de sitter på en bar i Paris och utgjuter sig över det mesta, livet i allmänhet och kolonialismen och kvinnorna och försäkringskassan.
Det är tempo och drag i den här boken, dialogerna, och för all del monologerna flödar fram, de är dock betydligt lättare att följa med i än Fjärrskriften av igår.
Huvudpersonen kallas för Rumpologen, han är gränslöst  förtjust i kvinnors rumpor. Nyligen har han blivit dumpad av sin sambo, som han kallar för Ursprungsfärgen för att hon är svart som en afrikansk natt.
Han söker tröst lite här och där, bl a hos en överklassdotter vars far äger alla diamanter i hela Afrika. Ungefär.
På helgerna åker han till Italien och köper eleganta kläder, han har Armani och Versaci från topp till tå och antilopskinsskor på fötterna. Handskodda får man förmoda. Men han bor i en trång liten etta i Montmartre, i en trappuppgång där alla inte alltid är så såta grannar, i synnerhet inte den tjurige gubben på nedre botten som kallas för Monsieur Hippokrates.
Rumpologen jobbar på ett tryckeri, mer och mer motvilligt för han vill egentligen bli författare, så han skriver och skriver och skriver och när Ursprungsfärgen skäller på honom tar han skrivmaskinen (ja, skrivmaskinen) med sig ut i en park och skriver för uteliggarna.
Tryckerichefen undrar när han kommer tillbaka till jobbet och hur många gånger han ska begrava samma döda faster, hittills har han visst gjort det en tre fyra gånger.
Så där går det på och jag följer med och njuter i fulla drag.
Och får mersmak.
På svenska finns två av hans tidigare verk; Ett piggsvins memoarer och Slut på kritan.
Läser också att författaren numera jobbar som professor i franskspråkig litteratur på UCLA i Kalifornien. Det förvånar mig inte, Black Bazar innehåller massor av litterära referenser, t o m Proust är med på ett hörn.