Senza Nome

Mitt liv som hönsmamma och kycklingmormor skymtar fram här ibland, jag vet, bullrar fram kanske jag skulle säga.
Som när jag oroar mig över överraskningsallergier, blir vansinnig över trilskande doktorer och bekymras över vädret i staden där det alltid regnar, även när det inte regnar.

Nu regnar det här också.
Det är oroande.
Jag har fått fem nya småttingar att ta hand om.
Tror de är en sex åtta veckor gamla, kanske tio. 
Tittar på dem, pratar med dem, känner och vrider på dem, mår de bra här i sin nya miljö?
Dricker de tillräckligt eller för lite eller för mycket?
Håller vätskan jag ger dem god kvalitet? Den rätta balansen salter och mineraler? Hur är det med kalkhalten?
Hur ska de klara det plötsliga temperaturfallet, den blaskgrå himlen och det faktum att solen plötsligt och så brutalt övergav dem nu på eftermiddagen?

Mina nya skyddslingar heter Inchanga, Hungarian Hot Wax, Kali Mirch och Pimenta da Neyde. Den femtes namn har suddats ut från den medföljande namnlappen - måste prata med dess uppfödare i morgon. Tills vidare får den femte heta Senza Nome, utan namn.
Senza nome visar redan nu en frodig karaktär och jag kan skönja en spirande knopp i det ymniga bladverket.

Jag har alltså blivit med chiliplantor, med fem små söta chiliplantor och det är min arbetskamrat Anita här på bloggen bredvid som sått dem och så generöst delat med sig, både av dem och av sin kunskap.
Nu bor alla plantorna i fönstret som vetter mot väster.
Utanför ryter sjön, syrenbusken huttrar, trädgårdsstolarna far omkring.
Femlingarna har fått varsin sextoncentimeterskruka, till att börja med. Allteftersom de växer kommer jag att förse dem med större och större krukor. Till och med tioliters har Anita berättat att de kan behöva, om det var Senza Nome eller om det var alla fem, det har jag redan glömt.
Det måste jag också fråga om i morgon.
Tio liter - klarar min fönsterbräda en sådan tyngd?
Om jag åker till Thailand i höst - vem kan då ta hand om chiliväxterna?
Tillvaron som chilimamma skapar nya frågor kring existensen och tyngdlagarna.
Men den ger också möjlighet att föra fram Moster M här i bloggljuset.
Det var länge sedan hon fick en framträdande roll här.
Hon bor nästgårds med mig, i en stad där det inte alltid regnar, inte ens när det regnar.
Och hon är redan allergisk mot det mesta; pälsdjur, pollen och stenfrukter.
Men vilka krukor hon gör!
Eller gjorde, en gång i tiden, i slöjden, två stycken.
Jag fick alla två.

Här är en av hennes krukor, och i den, Senza Nome:



Som ung mor, som mycket ung mor, bodde jag på Krukmakargatan på Söder.





Alldeles ovetande om att jag en dag skulle få en dotter på riktigt, en krukmakerska, Moster M.




Och att en Hungarian Hot Wax en dag skulle ta plats i den krukan, med knopp och allt.