Utan titel

Ibland vet jag inte vad jag ska säga.
Som den gången när jag fick frågan om jag var en havs- eller bergsmänniska.
Det tog flera år innan jag fattade att jag är en bergsmänniska, det var innan jag visste att i Bergen kan man få både och.
Fantastiskt ställe.
Synd bara att det alltid regnar så fantastiskt.
Jag har aldrig träffat så många bergensare på en och samma gång som jag träffade i Thailand.
Jag förstår det.
Där finns både berg, hav och mäktiga regn.
Ikväll är det ett program på norska TV som handlar om norrmän som flyttat dit.
Antar att det kommer att krylla av just bergensare i exil där i programmet.
Fast jag inte får in NRK här, jag tror det heter NRK, jag får vänta tills det läggs ut på norska TV-play.
Det kom jag att tänka på när jag hade kommit att tänka på att jag inte har någoting att berätta, webblogwise.
Det är en vanlig tisdag, grytorna puttrar på spisen, kvällsprogrammen puttrar i bakgrunden.
I köket dånar det av opera.
Jag har det gemensamt med Wallander, jag som inte läser deckare eller kriminalromaner vet att Wallander gillar opera.
Om en stund kommer poeten och parkeringsvakten Moster M på middag.
Om jag pratar deckare och kriminalromaner när hon kommer är det risk att hon raskar iväg över isen.
Kommunen har dragit upp en skridskoränna där nu.
Flatenrännet löper varje helg mellan 10 och 15.
Nuförtiden är jag en sjömänniska.
Och jag läser