Pensionsutsikter

Gå i pension vid 75?
Varför inte avskaffa pensionen helt och hållet?
Det gör ju karriärstegen och planeringshorisonten mycket längre.
I vissa fall kanske till och med livslång.

Började leka med tanken på att ta studieuppehåll. 
Doktorera i aztekisk poesi med särskild inriktning mot Nezahualcoyotl.
Det tar, säg, en sju åtta år.
Om pensionerna avskaffas antar jag att åldersgränsen för studielån också upphävs.
Och att forskningsbidrag i den akademiska världen med förtjusning kommer att ges till mognare ungdomen.
Om det kommer att finnas någon forskning kvar alls, förresten.
Det är väl inte så säkert.
Jag kanske måste emigrera, till amerikat, eller så.
Annars tänkte jag mig bli sagotant på biblioteken, om de finns kvar, när jag är i 73års-åldern.
Kanske får jag starta eget: Bibliotek Strandgården.
Och som sagotant kan jag fortsätta tills jag trillar av gungstolen.
Om det kommer att finnas några barn att läsa för.
Deras föräldrar kanske aldrig får råd att bli föräldrar i Sverige, de kanske måste flytta till Kina.
Kina kan nog bli ett alternativ att värdera framöver som medföljande mormorsmor.

Om vi börjar med att höja pensionsåldern, fortsätter med att avskaffa pensionen helt och hållet - vilket blir då nästa steg?
Egenvård och friskvård.
Sjukvården läggs ner och gamla metoder som böner och helbrägdagörare återinförs och godkänns av socialstyrelsen.
Gamlingarna hänvisas till en gungstol hemma hos sina anhöriga, hos sina barn. Om de har flyttat till Kina får gamlingarna sitta ensamma i sina gungstolar tills de trillar av. Om de inte kan flytta med till Kina.
All klassisk skolgång - för de få barn som finns i landet - byts ut mot internetbaserad utbildning byggd på spelteknologi som pedagogik.

Jag tror jag behöver lite rådgivning och orientering för att planera mitt yrkes- och studieaktiva liv fram till 75, eller ännu längre.
Så att jag ser positivt på det, så att jag ser möjligheterna.
Så att jag inte sitter i min gungstol och gnäller och inte kommer någonstans.

Raringen Reinfeldt pratar om morötter, gud så trist, jag blir inte det minsta lockad av morötter, jag vill ha  gåslever och choklad, jag vill ha rosor och champagne.
Men det är klart, något måste vi väl göra åt rikets affärer.
Det är så illa att vi inte längre skickar ullstrumpor och skinnkängor till de fattiga barnen i Rumänien.
Vi skickar dem till de fattiga poliserna i Kiruna.