Fröken Millas känsla för bloggonymer

Alldeles strax, ganska snart, om 11 dagar och 11 minuter,  fyller Baby M två år.
Redan för någon månad sedan, eller om det var för ett par månader sedan, kanske redan i somras, var hon drygt hälften så lång som jag, 84 cm.
Baby?
Nej.
Hon är ingen baby längre.
Så jag började fundera på en ny pseudonym åt henne.
En ny bloggonym.
Hon kallar sig själv Anna, Nanna, Manna - svårt att riktigt höra vad det är hon gurglar.
Bergensiska är, som sagt, en svaert svår dialekt.
Jag kallar henne chillona, pelona, tontona, sonsona, lite beroende på min dagsform.
Och hennes.
Ibland blir det La Esquincle - valpen, ungen.
Men hur många begriper sig på mexikansk slang med aztekiska förtecken?
Nästan ingen.
Guldlock, då?
Mina gammelfastrar, samtliga av dem födda runt 1865 kallade mig för det.
Men...njae ....Guldlock låter liksom lite upptaget, som taget ur någon gammal Grimmsaga.
Från 1765.
Baby M med de sju guldlockarna.
Så - nä.
Gullock, Gullet, Golden smile, La Sonrisa?
La sourire d'or.
Nä.
La chiquita -- den lilla?
La chiquititia -- den pyttelilla??
Nä.
Guldhjärtat, el corazón de oro?
Nä, aldrig.
Den lilla? La petite?
Ja, kanske.
Lilla M?
Nä.
Liknar Lilla C och Moster M alldeles för mycket.
Milla?
Ja.
Milla?
Ja, ja.

Baby M - härmed bloggodöper jag dig nu till Milla.
Fröken Milla.
Hoppas det passar fröken Millas känsla för bloggonymer.