Jag har glömt min mobiltelefon där.
Ringer till mig själv, från den fasta.
Hör ingenting.
Hade jag ljudet på?
Det hade jag väl.
Visst måste den ligga kvar på skrivbordet?
Should I stay or should I åka tillbaka till kontoret?
Jag hade just testat den nya videolänken, det var kul, jag kunde se min kollega i Angered - som vi kallar bruket i Frankrike för - och han kunde se mig, undrar hur kul det var, men han kunde inte höra mig och så störtdök vi ner i Les Paramètrages, som man säger i Angered, men vi kom aldrig fram till vad som felade.
Merde, sa jag till mig själv.
Sen packade jag ihop och åkte hem.
Och så gick tiden som den brukar göra och helt plötsligt upptäckte jag att jag står utan all android förbindelse med omvärlden.
Merde, sa jag till mig själv igen.
Tur jag har min fasta kvar.
Häromdagen ringde en av alla de där tusentals försäljarna som alltid ringer.
Charlotte! sa hon, uppfordrande som en morsa, den där anonyma försäljerskan.
Ja, sa jag.
Nu tänker jag sänka dina kostnader, Charlotte, dina fasta telefonkostnader, med hundratusen i månaden Charlotte, kommer jag att sänka dina kostnader, Charlotte, allt du behöver göra, Charlotte, är att säga ja nu när jag sätter på bandspelaren, är vi överens, Charlotte.
Nej, sa jag.
Då gör vi så här Charlotte, sa hon, att jag sänker dina kostnader lite till, Charlotte, med ytterligare hundra tusen, Charlotte, allt du behöver göra är att säga Ja!, nu, Charlotte, så får du sänkta kostnader med nitton miljarder i kvarten, vad säger du om det Charlotte, är det inte en bra deal, Charlotte?
Nej, sa jag.
Hon lät som barren som rasslar ner från granen.
Tyvärr kan jag inte plocka ut granen.
Min altandörr är avspärrad.
Dagmar, den stormande Dagmar, den där satans nattmaran Dagmar som tjöt så att jag trodde att taket skulle rasa in, hon tjöt så att taket rasade ner, trettio tegelpannor rasade i backen.
Nu har vi spärrat av med spärrband, sådana som polisen har när de spärrar in misstänkt stulna bilar och områden som det har begåtts mord i.
För nu är Emil på gång, och det vet vi ju alla vad han kan ställa till med om han bara släpps ut ur sin stormboa.
Visserligen ska han bara hitta på hyss nere i Södern och på the West Coast, men vi drabbas av hans biverkningar, lillasyster Ida uppnår kulingvarning över Flaten.
Och om det blir strömavbrott igen kan jag inte ens sätta på dammsugaren och bli av med barren.
Mitt i allt detta ser jag att en pelagornia har gått i blom.
Hur nu det gick till.
Jag vet precis hur det gick till.
Jag tog in den från uteplatsen i slutet av november.
Jag hängde upp den i fönstret.
Jag glömde bort den.
En gång, förmodligen till det första glöggeventet till första advent, fick den lite vatten.
Nu blommar den.
Den här veckan är inte riktigt min vecka, men man kan väl inte begära att alla femtiotvå veckor om året ska vara det, och det är i alla fall pelagorniens ljusrosa vecka.
Det var väldigt vad stormigt det är hos er! Här har det inte varit riktigt så illa. Får hoppas Emil inte bli värre. Håller tummarna för att mobilen kommer fram också! Kram kram
SvaraRaderaSom vanligt är det en fröjd att läsa dina inlägg Lotta. Jag märkte att du hade det stressigt igår när du hade videokonferens med Angered (vilket härligt namn på Anger förresten). Då kan man glömma saker och det blir ju extra besvärligt när man glömmer mobilen. Men du kan ju alltid ringa din bordsgranne och fråga om den ligger på skrivbordet ... om ni inte ska ha en videokonferens förstås :)
SvaraRaderaTänk så mycket problem Nattmar (ditt fyndiga namn på Dagmar) har ställt till med. Men då kan man ju glädja sig extra mycket när en pelargon sätter igång att blomma. Inte fel att inleda växtsäsongen i början av januari.
Hoppas nu att det ordnar sig med din mobil. Strax åker vi till Moderna muséet och tittar på Turner, Monet och Twombly . Får rapportera på måndag vad jag tyckte om den. Du har ju på dig till den 15:e om du vill se den.
Ha en riktigt skön helg!
Anita
Ursäkta hjärnsläppet i min förra kommentar. Jag fick för mig att du var ledig idag, därav förslaget att ringa bordsgrannen. Hoppas du hittade mobilen imorse ... om du nu inte åkte tillbaka igår och hämtade den förstås.
SvaraRaderaAnita igen ...
Tack Anita!
SvaraRaderaHoppas att du tyckte om utställningen! Och ingen fara - telefonen låg på skrivbordet och hade väl sjungit sin väckningssignal för hela landskapet ...
Ha en riktigt bra helg!