En hatt till Bergen

Jag har gett mig in i transportbranschen och står inför några rejäla utmaningar.
Hur fraktar man enklast en lampskärm till Bergen?
Lilla C la beslag på en efter sin salig morfar, jag tror den kan rubriceras som retro.
Åttiotalsretro.
Jag funderar på att sätta den på huvudet när jag åker dit nästa gång, nån gång nästa eller nästnästa vecka.
Varför inte?
Jag såg de mest fantasifulla hattliknande kreationer på en surrealistisk afton på Moderna Muséet för ett par år sedan.
Bl a en mycket stilig fågelbur och i fågelburen satt en apa.
Vilket påminner mig om utställningen i Göteborg med Diego Rivera och Frida Kahlo som jag inte vill missa.
Men vad ska jag göra med staffliet som lilla C så gärna vill ha över till Bergen?
Binda fast det bakom ryggen?
Och så kommer jag att tänka på Frida Kahlo igen som hade ryggen i sträckbänk efter den där hemska spårvagnsolyckan.
Häromdagen när jag kom hem och satte på TV:n gick ett program om Trotskij.
De var grannar ett tag, han och Frida Kahlo.
Till och med lite mer än så, skvallras det.
Hennes och Diego Riveras hem är museum idag, det är Trotskijs och Nataljas hem också.
Det skiljer bara ett par kvarter mellan husen.
Det Blå Huset, det som som Frida och Diego bodde i, det är ljust och luftigt - jämfört med det som Trotskij och hans fru Natalja bodde i. Där är fönster och öppningar tillbommade, lite i taget, högre och högre upp mot taket, allteftersom attentaten drabbade dem. Det kryllar av kulhål runt om i hela huset, det är mörkt och tungt att gå där, ångestfyllt.
Skrivbordet, vid vilket han fick en isyxa i nacken, en yxattack han sedmera dog av, det skrivbordet står kvar som det stod vid tillfället för dådet.
Jag har ont om bilder från mina besök i Trotskijs hus.
Eller rättare sagt, jag har ínga alls.

Det enda jag hittade, som överhuvudtaget hör hemma i det där kvarteret, i stadsdelen Coyoacán, i Mexico City, där de bodde alla dessa berömdheter, det var det här, det är Lilla C och Moster M som sitter och vilar sig mot ett blått hus, i väntan på bussen, det är efter turistbesöken hemma hos alla de där fyra berömdheterna.
Men är det verkligen Det Blå Huset? Eller ett annat blått hus?
Jag vet inte.
Bilderna är fyra år gamla så jag minns inte med säkerhet.
Det kan lika gärna vara ett annat blått hus där i Coyoacán.



I helgen stod det något om paradisplayor i DN, det är den tidning jag regelbundet läser.
Jag såg en bild och jag sa till mig själv att det där, det är ju playan i Tulum.
Tulum i det karibiska paradiset av Mexico.
Det är playan där Lilla C och Moster M badade som spädbarn och som småbarn.
Bilden i DN är nästan identisk med den jag tog efter besöket i det Blå Huset och som också den är fyra år gammal.
Man får inte bada där nuförtiden, i alla fall fick man inte det för fyra år sedan.

Nuförtiden, eller för fyra år sedan, får/fick man bada på en annan strandremsa, den ligger alldeles intill, den är precis lika fin. Jag har inget foto på den, men om man står uppe på kullen, där alla mayaruiner ligger, Original Maya, om jag får säga så, är utsikten den här :



Precis som de skrev i DN kallade mayaindianerna denna plats för Saama - det betyder gryning på Maya, det är den plats som vetter mot öster, mot soluppgången.

Det var en mäktig soluppgång även över Strandgården i morse.
Och med 13,5 graders brittsommar så sent som i slutet av oktober längtar jag inte tillbaka till Saama.
Jag har ju dessutom ett möte med Baby M att se fram emot, ett möte i Bergen där det alltid regnar, även när det inte regnar.
Och jag har en hatt att leverera, den här: