Gnällkärring

Tillåt mig gnälla.

Idag var det De Stora Ambitionernas dag.
Tvätta undan och hänga undan för vintern, stuva undan och lagra undan.
Jag försöker lära mig av båtfolket och husvagnsfolket och alla andra som bor på små ytor.
Efter decennier i de stora husen, sammanlagt närmare 750 kvadratmeter, försöker jag fortfarande lära mig att bo på en tiondel av den ytan.
Det går bättre och bättre.
Idag hade jag bokat tvättstugan för att köra dubbelt, här i lägenheten och nere i den offentliga lokalen.
Så tog jag en paus i slitet och blev sittande och lyssna på ett program om Robert Bolaño, en av mina favoritförfattare.
När jag kom ner hade något snott min tvättid.
Bredvid mina grejer på tork gick nu tvättmaskinen för fullt.
Jag blir inte glad av sådant.
Det känns obehagligt.
Grrr.
Jag satte upp en lapp i trappen, fast den var snäll, jag sa att jag blir glad över att bli tillfrågad om någon behöver tvätta på min tvättid.
Man vet ju aldrig vad som kan ha hänt.
Någon kan ha fått oväntat besök av ett sjöodjur som stänkt ner en klänning för denne någon som kanske ska på slottsbal ikväll och snabbt behöver åtgärda det. 
Och även om jag inte tvättar hela tiden av min bokade tid, tänkte jag, utan bara torkar, även om jag bara sitter och lyssnar på ett program om Robert Bolaño, och har ambitionen, eftersom det är De Stora Ambitionernas dag, att tvätta och mangla julduken från förra året, så vill jag ha min bokade tid ifred.
Och tvätta och torka allteftersom jag tar mig fram i högarna här.
En halvtimme efter att jag hängt upp min ganska snälla lapp var den borta.

Jag har hört talas om att det finns en bok som har samlat ihop ilskna lappar från ilskna människor i tvättstugor.
Jag förstår det.