På långa vägar

Det drar ihop sig mot höst.
Läshöst.
Med nytt jobb i sikte och inte så mycket resor räknar jag med många långa kvällar i favoritfåtöljen.
Just nu har jag en trave halvlästa böcker, de är sönderknycklade av ovarsam stuvning i handbagaget och somliga är fuktfläckiga av både Medelhavet och Atlanten.
En sån bok är Great House av Nicole Kraus.
Jisses, som hon skriver den människan.
Lysande. Det är nästan för bra för mig. Det är för bra för mig.
Det finns ingenting som skaver, det är bara alltigenom fängslande, välskrivet och välformulerat och så klokt och insiktsfullt att jag måste ta den i små portioner.

Ödehuset ( A Cabana) fick jag av vänninorna i Sao Paulo för att jag skulle få ett ord med mig på vägen, antar jag. Den är skriven av en William P Young och handlar om ett samtal mellan bokens jag och Treenigheten. Gud representeras av en färgglad negress, Jesus av en snickare i jeans och Den helige Ande av en asiatisk trädgårdsmästarinna. Det är ett märkligt verk, ursprunglingen avsedd enbart att läsas av  författarens sex barn så att de skulle förstå sin pappas tro. Men boken kom att tryckas upp för en större publik, hamnade på alla möjliga bestsellerlistor, vilket jag har svårt att begripa.

En helt annan bok, är Requiem av Tabucchio; en långväga bok. Just nu ligger den i "pipe-line", på väg till Nicas brevlåda i Santo André. Planen är att nästa kollega som åker hit från Brasilien ska kunna ta med sig den hem till mig.
Kamrat L åker nästa fredag, har blivit informerad om uppdraget och ställt sig villig till att åta sig det.

Vid ett annat tillfälle, years ago, fick jag en kollega att stoppa ner fyrtio tusen kronor i kavajfickan för att leverera till en Räddare i Nöden på kontoret i Sao Paulo. Jag hade varit där i sex veckor och fått en hotellnota som var en tre fyra meter lång och som slutade på ungefär fyrtio tusen. Men det klarade inte kreditkortet av, det blev väl misstänksamt och gjorde tvärstopp. Det var fel tid för att ringa till banken  i Europa och mitt plan skulle gå och det blev kris och jag fick panik och ringde till kontoret och sa Hjälp, kom hit och lös ut mig!
Sen sa Räddaren i Nöden att jag inte skulle göra någon banköverföring och inte köpa någon check, och inte det, och inte det, utan jag skulle bara be nästa kollega som var på väg ner att ta med pengarna. Cash.
Så blev det och det kom jag förstås att tänka på nu när kamrat L, förhoppningsvis, får med sig en bok i kavajfickan nästa fredag.