Den ljuva bittra chokladen

Det bittra vattnet – Xocolatl – kallade på sin tid aztekerna kakao utspätt med vatten.
Det var kraftfullt nog att ge kung Montezumas ork att underhålla sina femtiotvå konkubiner, de legitima hustrurna oräknade.
Mme de Sévigné lär ha haft ett finger eller par med i spelet när detta afrosidiaka först importerades till den europeiska kontinenten.
”Den smickrar en stund, värmer en ett ögonblick. Så, med ens, tänder den en odödlig eld inom en” lär hon ha sagt.
Trehundra år senare kom Marabou och schweizerchoklad och kexchoklad och Dajm, Pigalle och Geisha och alla varningssignaler om det höga fettinnehållet, om det höga sockerinnehållet, om det förrädiska, förföriska och förtappade i att äta choklad.
Det var ändå långt innan någon riktigt vetenskapligt upptäckte att kakao faktiskt innehåller undergörande medel som kan mota både depressioner i grind och läka kärlekssår.
I dagens Dagens Nyheter läste jag att det i kakaobönan finns en inneboende kraft som skyddar mot hjärt – och kärlsjukdomar.
Ät, njut och minska risken att drabbas med 37 procent.
To good to be truth?
Läs själva  här.
Se filmen med Juliette Binoche, bli glad och minska risken med 77 procent.
Och gör din egen mole; kycklinggryta med chili och chokladsås som mexikanerna gör den och minska risken med 97 procent.
I filmen tar det bara tio minuter, i det verkliga livet ett par tre dagar, men det är så gudomligt gott att evigt liv nästan kan utlovas.