VVS vs. klättring

Jag ringde efter en VVS.are i fredags.
Det är stopp i ett handfat.

VVS:aren sa att jag kunde fixa det där hur lätt som helst och spara ett par tusen.
Det var en VVS:are som inte känner mig och som inte var med den nyårsafton när gästerna ställde sig och rensade handfat.

Jag skickade ett mejl och bad en städfirma om en offert. Det var en firma där ingen känner mig. De svarade med att be om ett mobilnummer och det fick de. Sen dess har jag inte hört något. De kanske har varit här och smygtittat.

Hemma hos Baby M står det kartonger och kassar och pryttlar överallt. En del ska hit, en del ska dit och en del åker väl i diket.
Vi satte oss i soffan, den lilla tösabiten och jag. I soffan ägnade hon sig åt klättra-på-mormor-leken. 

Jag har fattat mitt beslut och här tar jag sikte. Mormor 165 cm över havet. Och hon har en blixtrande kamera ovanför sitt huvud. Dit upp ska jag.

 
Nu är jag på god väg. Har snart fått in fötterna i magen så att jag får fäste och kan klättra en bit till.

Nästan uppe!

 

Och pang bom tillbaka i soffan. Men jag ska minsann pröva igen…..

Jag undrar om det här betyder att hon kommer att bli fjordklättrerska när hon blir äldre och äldre blir hon redan imorgon.
Då firar vi det lilla grynets 10-månadersdag och de fyra sagogrynen som spruckit fram under jämmer och veklagan.
Det gör ont när mjölktänder brister ut.