Språksnobbens söndagssentenser

Läste Erik Ohlssons krönika i Söndagens DN. Han vurmar för lite språksnobbism och varnar för uttryck som dissa, snackis och käftsmäll. Jag blev på jättegott humör, den gråa dagen till trots. Nu ska jag vara språksnobb hela veckan, jag ska utlysa en språksnobbarnas egen festival och drälla latinska uttryck omkring mig.
Gå med mig. Vademecum.
Några sidor längre fram kunde jag kolla hur väl jag känner Harry Potter och hans värld på tjugofem frågor. Men eftersom jag är en snobb har jag inte läst en rad om Harry Potter och  kunde hoppa över det. Bara för att mötas av några sidor om att resa till Florida, ve och fasa. Blåhåriga tanter, dollargrin och lyxkryssningar med pudrade miljardärer.
Som tur var dök ett annat reportage strax upp, ett om Florens, Florens i november. Yes, now we are talking! Fast om man sluter sig till Erik Ohlssons krönika om språksnobbism säger man nog inte Yes, now we are talking.
Jag vet inte hur språksnobbar brukar fördriva sina söndagar, jag har tittat på isen och på isen satt en kråka och pickade is.
Naturligtvis har jag gjort ett allvarligt försök att rensa vasken, det där stoppet i handfatet jag babblade om igår. Hur det gick? Det gick jättebra, det var hur enkelt som helst. Resultatet då? Nu är det tvärstopp, så jag jag har bestämt mig för att ringa Lasse.
Men jag har i alla fall försökt visa mina talanger som röris - quod erat demonstrandum. Vilket skulle bevisas.
Någon nytta ska jag väl ha av att ha läst latin 7 timmar i veckan under 4 terminer.
Jag ser fram emot den gryende språksnobbsrenässansen och jag möter den väldigt gärna i Florens.
Per aspera ad Florens.
Där kan jag sitta på en trattoria och klottra på min blogg.
Det har blivit en folkrörelse att blogga, jag är inte ensam om det. Erik Ohlsson skriver att ytterligare 399 999 här i Sverige gör det.
Quod erat scribendum.
Vilket skulle skrivas.