November från den ljusa sidan

Läste en intervju med en skogsmullefantast för ett tag sen, för en tio år sen eller nåt.
Under årets alla månader var han ute i skog och mark med kikare och kamera.

Utom i november.

–        Vad gör du då? frågade intervjuaren.

–        Då åker jag till Paris, svarade skogsmullefantasten. Det är det enda vettiga man kan göra i november. Paris, Rio de Janeiro eller San Diego. Vad som helst där det bjuds lite ljus.

Vi pratade förändringsprocesser på jobbet idag.
En av grabbarna sa:

–        Det kommer att ta tid, det här projektet kommer att ta tid, det är en process och den måste få sin tid ….. Det går liksom inte att föda fram ett barn på en månad även om man gör nio kvinnor gravida samtidigt.

Vi skrattade gott, det är så lätt att bli lättroad i november.

Vissa projekt är som de ständigt återkommande novembermånaderna här i Norden.
Långa, sega och med en ändlös sträcka mörker framför sig, ända fram till julaftonsglittret i barnaögonen och norrskenen på nyårshimlen – alla dessa ljus som inte går att uppleva varken i Paris, Rio de Janeiro eller San Diego.