Bland kärnkraftverk och vindistrikt

Jag går ut i bilen och plockar upp boken Reaktorn jag lånade häromdagen. Jag går in och läser:

"Jag går ut, har henne framför mig" ....i sällskap med kollegor som pratar om henne, med henne ständigt inom synhåll ... de som aldrig nämner henne...en del av dem ser henne inte ens längre .... bara när hon är förstasidestoff i lokaltidningarna."

Men vem är hon, undrar jag, vem är hon denna kvinna?
Det är kärnkraftverket.
Där inne finns reaktorbassängen med sitt djupblåa vatten:
"Blått. Kärnkraftens sanna färg."

Det är en annorlunda och fascinerande bok, en poetisk essä över att arbeta i en värld av strålningshalter, isotoper, bränslestavar och kärnklyvning. Jag tänker inte så mycket på Harrisburg och Tjernobyl, knappt på Fukushima. I stället kastas jag 30 år tillbaka i tiden och ett besök på kärnkraftverket i Tricastin i Sydfrankrike.

Vi är där, alla vi som läser tillsammans i Uppsala. Under 3 veckor besöker vi företag och organisationer, sjukhus, skolor och ett och annat kommunalråd. Det är höst, vinskörden är i gång, vi äter kalvbräss och lammstek till både lunch och middag, vi dricker vin till lunch, middag och kväll, vi kör hyrbilar i karavan mellan Nice och Toulouse, fram och tillbaka. En helg åker vi till Cadaques nära Barcelona och en annan dag besöker vi kärnkraftverket i Tricastin.
Vi kläs i skyddsdräkter och leds in mot det heligaste.
Vi föreläses. Det är oerhört komplicerat, jag begriper inte ett dugg.
Är mest orolig för att jag ska tappa balansen på mina högklackade skor och drulla i spat.
Det ser förrädiskt inbjudande ut.
Intensivt turksoblått minns jag det, som det karibiska havet, som Lac Léman, som den blå lagunen på Island.
"Kärnkraftens sanna färg."
Dagen därpå besöker vi en vingård, och tar del av en helt annan process.
Vi får med oss några flaskor som vi senare på kvällen dricker upp.
Det är Coteaux de Tricastin, finns fortfarande att köpa på systembolaget.
De saluför också viner från Chinon, den del av Frankrike där Elisabeth Filhols bok Rektorn delvis utspelar sig.
I Chinon har jag besökt ett antal vingårdar, men aldrig någon kärnkraftsblå reaktorbassäng, inte förrän idag och det var en mycket läsvärd upplevelse.


(Här är länken igen till Petra Rhodin som skrivit mer om boken)

Tillbaka från Angers

Det var 22,5 grader när vi lämnade Angers i torsdags eftermiddag.
Solen lös. Maskrosorna log. Pingstliljorna blommade. Vinden alldeles mjuk och varm.
Ljuvligt.



Vi hann med en vinprovning på Domaine Closel och en promenad på ägorna bland vinrankorna.
Underbart.



Vi hann med en middag på Villa Toussaint, mitt favorithak, en middag med gåslever till förrätt ( jag tröttnar visst aldrig) och Savennièrevin ( jag tröttnar visst aldrig) och pilgrimsmusslor ( jag tröttnar visst aldrig).




Gudagott.
Och en barrunda på det.
Supernajs.
Och vilka foton det blev.



Vi hann se slottet Château d'Angers, leka Asterix och klättra upp i ett torn.
Spännande.

När vi körde ut ur Angers i torsdags eftermiddag och det var 22,5 grader varmt sa vi till varandra att nu skulle det inte göra någonting om det blev nationalstrejk med inställda flyg …. så att vi finge stanna ett tag, åka vidare ut till havet och stoppa tårna i sanden … men icke.
Air France lyfte i tid från Nantes Atlantique och släppte av oss på Schipol där vi hoppade på nästa kärra.

Här hemma på gården har isen gett upp och snön har försvunnit.
Det är vår.

Färska pilgrimsmusslor

Sitter här och funderar och kommer absolut ingenstans.
Egentligen borde jag packa.
Egentligen borde jag måla naglarna.
Egentligen borde jag skriva rent ett protokoll.
Men det gör jag inte.
Jag sitter här och funderar och kommer absolut ingenstans.
Nästa fredag ska jag ha en liten sammankomst här och jag tänkte bjuda på pilgrimsmusslor.
Och eftersom jag är i Angers dagen innan tänkte jag stanna till på Carrefour och köpa ett kilo färska med rommen kvar precis innan jag åker till flygplatsen i Nantes.
Planet går 1835 och jag ska vara på Arlanda 2245 ungefär.
Bagageband 2, Amsterdam.
Jag kan nog inte ha musslorna i handbagaget.
Hinner de frysa under de där flygtimmarna upp till Stockholm?
Håller de sig OK till fredag kväll?
Vilka frågor.
Och hur ska jag tillreda dem den här gången?
Flamberade i calvados kanske?
Ja ja ja - det var väl ingen dum idé?
Och är det fortfarande vinter när jag kommer hem och isen ligger kvar på sjön så bjuder jag på glögg med Cointreau till välkomstdrink.
Lite blå choklad ska jag köpa med mig.
Och ostar förstås.
Viner ska jag köpa på  Domaine de Closel givetvis.
Så där ja. Nu har jag fått ihop den planeringen och kan packa och banta, sko mig, måla naglarna och lyssna på ett spår från Love for Lunch med Gare du Nord

Stay tuned, jag tar med mig kameran.

Domaine Taillandier

Domaine Taillandier är en liten vingård, jag skulle tippa att det är en av de minsta i Savennières, men en av de mest gemytliga. Den drivs av bröderna Eric och Marc och en av dem – vem det nu är – är gift med en japanska som jag just nu inte minns namnet på. Jag åkte dit för att köpa en flaska rosévin, ja’ det skulle vara en flaska rosévin från den här gården för senare i veckan ska jag bjuda första Sverigebesöket på supé. Och i en tidning hade jag läst om det lyckosamma marriage som uppstår mellan en auberginegratäng och rosévin, men vad jag nu ska hitta på vet jag inte.
Domaine Taillandiers rosévin tog slut redan i våras, det finns inte ens en halv butelj kvar i källaren.
Men jag fick en pratstund med japanskan och jag frågade oroligt om de kommer att stänga under skördedagarna i början av oktober. Hon bekräftade det men sa att hon kunde springa ner från vinstockarna en liten stund om jag bara slår en signal först.
Vi kom att fördjupa oss lite om den stundande skörden, det kommer att bli ett bra vinår 2010; det har varit soligt och varmt.
Jag berättade att jag håller kontakt med er därhemma via en blogg och frågade om jag fick ta lite bilder och lägga där.
Det fick jag och så önskade hon mig och alla mina stundande besökare välkomna.

Skor och festivaler

Högt flygande tankar på väg till jobbet

Det är kallt om morgnarna, luften frisk och stark, solen stark och stor men den hänger ganska långt ner och bländar mig när jag kommer farande i rondellen på väg upp mot backen som går förbi Kalle, han som har sabres i sitt sortiment och som man kan använda om man vill dekapitera champagneflaskor som på sjuttonhundratalet.

Vägen upp till rondellen passerar en stor skoaffär, bara några stenkast från min lägenhet. Det kan förklara varför det fanns sjutton tomma sko- och stövelkartsonger i garderoberna när jag installerade mig här. Monsieur B. påpekade visserligen att han inte slängt dem och mumlade något om varför och jag hade inte lust att ge mig in i en diskussion om tomma skokartonger.
Men nu har jag slängt alla kartonger, i soprummet, i kartongtunnan; utan att först vika dem som jag sett att det stod på en lapp att man måste göra.
Jag tror jag slängde dem i förrgår.
Idag såg jag en ny lapp i soprummet där det stod att man absolut inte får slänga kartonger i kartongtunnan utan att först vika ihop dem .
Jag misstänker att det här med ovikta skokartonger kan vara ett vanligt förekommande problem runt hela stan. Angers har en gång i tiden varit ett skofabrikörernas centrum och än idag vimlar det av skoaffärer.
Här finns en klack för varje fot.
Själv håller jag mig mest till mellanklackat.

Jag tog omvägen över Jardines des Plantes på väg hem från jobbet. Satte mig under en kastanj och planerade helgen. Läste en tidning. Lyssnade på barnens skratt och saknade dem därhemma.
Frågade mig vad jag och jag ska hitta på, för vi kommer att vara ensamma även den här helgen, jag och jag.
Men sen börjar det ordna upp sig.
I tidningen jag hade med mig såg jag något som jag aldrig sett förut och som gjorde mig lycklig som ett litet barn och nästan fuktig i ögonvråna:
Det är litteraturfestival i den lilla vinproducerande byn Savennières den 23-26 september.
Förutom att hänge sig åt litteratur de här dagarna kan man även hänge sig åt vingårdarna som kommer att  hålla öppet och erbjuda olika aktiviteter.
Jag är en urusel översättare så här följer en urusel översättning ur festivalprogrammet:
"Allians unik mellan passioner komplimentära, soiréerna under vår festival kommer som varje år att ägnas åt läsningar av verk, ackompanjerade av musik och bra vin."
Läs hellre vidare på: Litteraturfestival i Savennières

Jordnära smygande tankar på väg hem från jobbet

Är detta min nya bostad? Nej, det är det inte...det är Château des Vaults som ligger strax utanför Angers. Här görs det vin, fina vita viner, Savennièreviner. Hit har jag tagit kollegor och föräldrar, nära och kära och vänner och bekanta på besök. Och det gör jag nog igen. Det är ett härligt ställe med trevliga människor och en trevlig hemsida har de också, den finns även på engelska: http://www.savennieres-closel.com eller lyssna på Youtube när Evelyn berättar om sin livsgärning som vinmakare där på slottet:  http://www.youtube.com/watch?v=Wi06920i2b4 . Det är textat på engelska, men man kan också träna på ramsan några kanske minns från skolan : Un bon vin blanc. Ett gott vitt vin. Och det är precis vad det handlar om.

Lyssnar hellre på musik än nasala vokaler? Under semestern återupplivade jag kontakten med Gipsy Kings, jag tror jag hade glömt att de är mina favoriter. De kommer från Montpellier i sydvästra Frankrike, de svarta tjurarnas och de vita hästarnas land; "the other South of France...the thinking person's Provence. It's the French Mediterranean in relax mode, laid-back, minus the glitter" som Footprint skriver i sin guidebok. Men de romska musikkungarna är det fart på. Vem kan sitta still till Bamboleo? Inte jag.  http://www.youtube.com/watch?v=E8Tb8KTDlgs&feature=related