Förra
gången stan var avstängd – det var när det var Quarneval – då skulle vi ses på
Millesgården för att se fotografierna av Man Ray. Ingen av oss hade
uppmärksammat varken Quarnevalen eller avstängningarna, bara Man Ray.
Det tog en timme och femtioelva minuter att ta sig dit.
Å andra sidan fick jag se nya områden, Norra Djurgården, och blev pinsamt medveten om min bristfälliga bevandring i somliga stadsdelar.
Som Norra Djurgården.
Idag var det Maraton och stan var avstängd och jag har knappt varit utanför bygränsen, och vet därmed inte vilka nya områden jag kan ha missat.
Men Millesgården – det är ett fantastiskt ställe!
Vi kom en halvtimme före stängningsdags och fick en sista-minuten-rabatt på inträdet utan att ens pruta och tips på hur vi skulle hinna med det mesta på så kort tid.
I liked.
Snabbt rusade vi igenom avdelningen Man Ray och jag tänkte att detta vill jag komma tillbaka till och se i lugn och ro, utställningen håller ju på ända till den 8 juni.
Det är nästa söndag inser jag nu, det är alldeles om hörnet.
Jag tog tre mobilbilder:
Ett från en film där Man Ray, som ju inte bara fotade, är i full färd med att måla en kvinnas rygg i mönstret av fiskbensparkett.
Därtill en bild av honom själv, där han ser ut som den ikon han blev och slutligen en bild på ett brev till honom som André Breton skrivit.
Innan vi lämnade Millesgården – det är verkligen ett fantastiskt ställe – såg vi också en liten men alldeles utsökt magnifik utställning med indiska tyger och saris.
Där tog jag inga bilder, klockan var fem-i-stängningsdags, men jag nöp förundrad i varenda tygbit.
”Varje morgon när jag kommer till jobbet tror jag att jag är i Indien”, sa jag.
Och inte helt oväntat såg jag sen att bruket jag jobbar på var en av huvudsponsorerna vid sidan av företaget som alla våra indiska konsulter är anställda på.
Även denna utställning håller på till den 8 juni och även den vill jag se om i lugn och ro.
När jag nu alldeles nyss gick in på Millesgårdens hemsida, för att kolla avslutningsdagarna för de bägge utställningarna, såg jag att både barnvagnar och fotografering var förbjudna på avdelningen Man Ray.
Och lydig som jag är har jag nu, för bara en sekund sen, tagit bort dem ur mobilen innan frestelsen att lägga ut dem här blev mig övermäktig.
Kolla gärna in mera här, gå gärna dit.
Rekommenderas varmt.
Det tog en timme och femtioelva minuter att ta sig dit.
Å andra sidan fick jag se nya områden, Norra Djurgården, och blev pinsamt medveten om min bristfälliga bevandring i somliga stadsdelar.
Som Norra Djurgården.
Idag var det Maraton och stan var avstängd och jag har knappt varit utanför bygränsen, och vet därmed inte vilka nya områden jag kan ha missat.
Men Millesgården – det är ett fantastiskt ställe!
Vi kom en halvtimme före stängningsdags och fick en sista-minuten-rabatt på inträdet utan att ens pruta och tips på hur vi skulle hinna med det mesta på så kort tid.
I liked.
Snabbt rusade vi igenom avdelningen Man Ray och jag tänkte att detta vill jag komma tillbaka till och se i lugn och ro, utställningen håller ju på ända till den 8 juni.
Det är nästa söndag inser jag nu, det är alldeles om hörnet.
Jag tog tre mobilbilder:
Ett från en film där Man Ray, som ju inte bara fotade, är i full färd med att måla en kvinnas rygg i mönstret av fiskbensparkett.
Därtill en bild av honom själv, där han ser ut som den ikon han blev och slutligen en bild på ett brev till honom som André Breton skrivit.
Innan vi lämnade Millesgården – det är verkligen ett fantastiskt ställe – såg vi också en liten men alldeles utsökt magnifik utställning med indiska tyger och saris.
Där tog jag inga bilder, klockan var fem-i-stängningsdags, men jag nöp förundrad i varenda tygbit.
”Varje morgon när jag kommer till jobbet tror jag att jag är i Indien”, sa jag.
Och inte helt oväntat såg jag sen att bruket jag jobbar på var en av huvudsponsorerna vid sidan av företaget som alla våra indiska konsulter är anställda på.
Även denna utställning håller på till den 8 juni och även den vill jag se om i lugn och ro.
När jag nu alldeles nyss gick in på Millesgårdens hemsida, för att kolla avslutningsdagarna för de bägge utställningarna, såg jag att både barnvagnar och fotografering var förbjudna på avdelningen Man Ray.
Och lydig som jag är har jag nu, för bara en sekund sen, tagit bort dem ur mobilen innan frestelsen att lägga ut dem här blev mig övermäktig.
Kolla gärna in mera här, gå gärna dit.
Rekommenderas varmt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar