Älgar och vikingar

Hon kom som ett yrväder en juniafton och hade ett Stockholm Card i ett snöre om halsen, stannade till på tröskeln och sa ”Äntligen är jag i Sverige”.
Så tog hon av sig skorna och tassade in.
Jag gapade av pur förvåning.
Första gången i Sverige och hon tar av sig skorna. Det måtte vara den mest pålästa gäst jag någonsin haft, tänkte jag.
Det var det.
Hon hade hört av sig en vecka tidigare, undrat om jag var i stan, vi kanske kunde ses.
Ja visst, sa jag och erbjöd mitt lilla gästrum.
Vi hade då inte setts på 12, kanske 13 år, men vi är kompisar på FB och jag klickar gilla när det dyker upp små inlägg från Bangkok, Sydney, Köpenhamn, New York, Paris, Hong Kong och alla de andra platser som hennes arbetsgivare, flygbolaget Emirates, kör till.
Egentligen är det hennes föräldrar jag från början är vän med. De bor en bit utanför Sao Paolo.
Vi har inte heller setts sen vi senast sågs, för 12 kanske 13 år sen, av alla möjliga skäl och oskäl, men vi är också kompisar på FB numera; den har sina fördelar den där monstersajten.
Och nu hade Ana, som den unga damen heter, fått en flygning till Stockholm med möjlighet att stanna några dagar, över midsommar, äntligen en möjlighet att besöka Sverige. Se en midsommarstång, se folk dansa som grodor, binda en blomsterkrans, drömma om sin tillblivande, uppleva ljuset.
Gå på muséer, förkovra sig i vikingakulturen, uppleva Norden.
Vi åkte till Birka i torsdags, jag hade aldrig varit där.
 Det regnade.
En guide, klädd i vadmalsdräkt, säkert 1000 år gammal, talade med oss under den dryga en-och-en halv timme som båtresan varade.
 Vid Kungshatt brygga stannade man till och slängde av några dagstidningar till de boende så att de inte skulle bli utan korsord över helgen.
Alla turister tyckte det var en trevlig gest, jag med.
Strax därpå hade vi holmen Estbröte på vår högra sida, där hade det hänt något med någon på medeltiden och det var något om Erikskrönikan och Hundhamra – Hallunda idag – tätt följt av Vårbyberget där en gång en stor silverskatt hittades som nu finns på Historiska muséet och snart var vi framme vid Birka på Björkö där det fortsatte att regna,
Det var på tiden att jag åkte till Birka – men det är ju skämmigt att det ska till en i Dubai stationerad brasilianska med kulturhistoriska intressen för att ta sig dit.
Detsamma gäller Skansen – en av de många platser Ana hade kryssat för på sin karta som följde med Stockholmskortet.
Vilket trevligt ställe.
Jo, jag har varit där i modern tid – med lilla fröken Milla förra sommaren – men aldrig på nyår, aldrig på midsommar, inte förrän i fredags.
Vilket trevligt ställe. 

Den midsommarstången, de välregisserade danserna, den välorganiserade blomsterkransbindningen och alla gärdsgårdar – det är ju precis som det står om i guideböckerna.
Fast den midsommarstång som grannarna reste här på gården går inte heller av för hackor, jag tycker den är världens sötaste.

På midsommardagens morgon, på väg mot Arlanda, begav vi oss först ut på safari med kikare och tålamod.

Det finns ett litet område här i närheten där älgarna brukar visa sig. Vi hade tur, jättetur, och fick se inte mindre än tre konungsliga majestäter som solade taggarna i morgonljuset.
Vi tog sen vägen vidare till Arlanda över Hundhamra, Slagsta, Mälaren, Ekerö och Drottningholms slott där vi snabbt tittade in för att säga hej till de kungliga majestäterna.
Men där hade de inte vaknat ännu.