Knoppar och kakel

Det regnar ute.
Önskar jag hade en öppen spis, en som fungerar.
Jag har en öppen spis, men den är gömd bakom en vägg.
Ibland leker jag med tanken på att (låta) ta fram den.
Den är absolut funktionsoduglig.
Det går elledningar i den, eller ventilation eller nåt.
Vatten kanske …. i det här huset vet man aldrig.
Den som en gång byggde om det här spökhuset till lägenheter kan aldrig ha sett ett avsnitt av Auktionsrundan eller besökt något gammalt slott eller ens varit i närheten av sådana ord som byggnadsvård och kulturarv.
Denne samme byggherre valde de enklare lösningarna, byggde badrum utan fuktspärrar, i alla fall ett.
Det vet vi eftersom resultatet av just det är ett av de många vattenskadeärenden vi nu har att hantera.
Vi kommer – jag sa visst det förut – att bli experter på försäkringsfrågor, vattenskadefrågor, gränsen mellan ansvar förening/boende, självrisker, åldersavdrag och gudarna vete vad mer.
Men här står vi nu med en tio tolv ytterligare badrum som kanske inte heller – förmodligen inte – har fuktspärrar.
Imorgon kommer En Expert, en Herr Fuktskadeingenjör, för att utföra en första översyn; en okulär och indikativ besiktning av alla dessa badrum.
Ska bli spännande.
I värsta fall, i bästa fall vidtar sen en nätt liten ombyggnation.
Och de stora frågorna börjar redan torna upp sig.
Hur ska jag klä in mitt nya badrum? I italiensk sjösten, portugiskisk marmor eller kakel från Marrakech?
På det kollektiva planet har det i alla fall bestämts att den nya yttertrappan ska målas med linoljefärg.
Men vilken typ av avslutning vi ska ha på det blivande trappräcket (rund jugendknopp, bysantisk kapitäl eller något doriskt med friser och plats för blomkruka?)
Så allvarliga spörsmål behandlas av Estetiska Rådet, ett hedersuppdrag för våra konstnärer och konservatorer som har byggnadsvård i hjärtat.
Jag tippar på jugendknoppen även om huset mest ser ut som en amerikansk strandvilla efter de senaste ombyggnaderna.
Överväger ändå att föreslå Estetiska Rådet en Hollywoodknopp … ni vet, som i en gammal film där Rita Hayworth – tjusigt draperad i en klänning som bara den i sig för tankarna till en korintisk kolonn – behagfullt skrider nerför den lätt svängda trappan … stannar till på sista trappsteget och lägger handen på trappräcksknoppen.
Där avfyrar hon ett bländande leende mot en väntande kavaljer, släpper taget om trappräcksknoppen och går sin älskare till mötes.
En sån knopp!
Fast jag tror Estetiska Rådet kommer att protestera och säga att just en sån inte gör sig på en impregnerad trätrappa som målats med linolja och som inte har fler trappsteg än fyra och sällan utnyttjas för annat än att gå ut med soporna.