Mot nya mål - vilka de nu är

Tänkte jag skulle hitta på något nytt som jag inte gjort förut, något jag vill, något jag ändå känner ett visst motstånd inför, kanske inte för saken i sig, men för att ta sig dit.
Något någorlunda realistiskt, något genomförbart som inbegriper en lagom dos av blod, svett och tårar, något som inte nödvändigtvis behöver gagna mänskligheten i stort men gärna mig själv på det lilla planet.
Stoltzen opp på 7.06 ?
Opp ur soffan på 0.000076 ?
Typ.
Med betoning på typ.
Men det ska vara en genomgripande förändring av något slag.
Något jag aldrig hade tänkt mig.
Något som tar mig ut ur mina begränsningar.
Något som tar mig ut ur boxen, den berömda.
Ett mål, av något slag.
Jag tänkte så här:
Hela dagarna ägnar jag mig åt att klura ut hur vi ska göra saker och ting så mycket bättre.
Visionerna virvlar.
Jag säljer dem, jag säljer mina idéer.
På powerpointnivå ser de bra ut och tas emot med värme och intresse.
Jabadabadoo.
Men sen då?
När det ska föras in i det dagliga?
Det är då det börjar.
Och jag undrar: Varför är det svårt att ta till sig nymodigheter i praktiken?
Varför?
Harvard tror sig ha en aning om varför människan har en inbyggd immunitet mot förändringsprocesser.
Och en aning om hur man kan övervinna den.
För att komma ett steg närmare svaret på mitt Varför? har jag anmält mig till en distanskurs där på Harvard. Den handlar just om detta.
Den började idag.

Denna första vecka består uppgiften i att bekanta sig med ”plattformen.”.
Om jag fattar det rätt handlar det om att hitta fram till de olika sociala medier där kursledningen avser meddela sig, och ett snackforum av något slag samt ett ställe där man kan skriva dagbok och så ett referensbibliotek med mängder av vita papper och allehanda uppbyggliga skrifter.
Jag tror jag har bekantat mig med ”plattformen”.
Avskyr ordet – ser bara framför mig helikopterplattformar på sjukhus – minns little Old och hennes postoperativa semipsykos förra sommaren men kommer förstås också att tänka på flygolyckan utanför Malaysia för man visade plan som landat på plattformar på båtar på TV. Nyss. Visst var den otäck? Olyckan, menar jag.
Reagerade med samma obehag som när den där Air France- kärran gick ner utanför Fernando de Noronha för ett par år sedan, det var ju på samma rutt som jag flugit 150 tusen gånger.
Ja, och så håller jag på.
Jag tror att jag har bekantat mig med Harvard-plattformen vid det här laget.
Värre blir det inför nästa vecka då varje elev ska meddela sitt/sina specifik(a) mål.
Här går jag bet.
Stoltzen opp på 7.06 ?
Opp ur soffan på 0.000076 ?
Bägge är helt orealistiska.
Fortsätter att fundera några dagar till – för mitt slutmål med målet är att förstå vilka mekanismer det är som ligger bakom människans inneboende immunitet mot de mål som förändringar förväntas ge upphov till.
För att förstå det måste jag först förstå mig själv och mina inneboende immuniteter.
Nu låter jag som inledningen till en ledarskapskurs.
Har gått ett antal sådana – inte har jag kommit Stoltzen opp på 7.06 trots dessa.
Inte ens upp ur soffan på 0.000076.

Fel på mig, fel på kurserna?
Tja, nja.
Fortsättning i nästa nummer ….