また、自宅で
Första
gången jag hörde talas om Lean tänkte jag att det var en ordningsam person som
låg bakom tänket.
Det är länge sen, ett par decennier sen.
Med min blick, på den tiden präglad av ett bruk där det gick sjutton män på ett dussin, tänkte jag att det nog var en praktiskt sinnad hustru som låg bakom. En som tog huvudansvaret hemmavid medan maken gjorde karriär. Hemmafruar var inte vanliga på den tiden, men det fanns några i den då avgående generationen och jag hade träffat ett par av dem. De verkade ruskigt kompetenta som familjeadministratörer och ha oinskränkt makt över sitt territorium.
Så jag tänkte inom mig att det nog var en av dessa damer som hade fått höra lite vid middagsbordet och som bara gett sin make lite enkla, konkreta och praktiska tips om ordning och reda, om att göra saker och ting ordentligt från början. Plocka upp efter sig, ha saker och ting på bestämda platser. Det föreföll mig mest av allt vara en konkretisering av lite vanligt sunt förnuft, idéer tagna från ett väl fungerande hushållsmaskineri.
Men se, det var det inte. Det var Japan, det var Toyota. Toyotas produktionssystem.
Snart lärde jag mig att filosofin omfattar betydligt mer än att bara ha ordning på torpet. Men det var där började jag min resa.
Det är en ständig resa säger japanerna, den tar aldrig slut.
I en rätt ny bok om Lean, skriven av Hans Modig, berättas om ett företag som införde Lean – ett gigantiskt förändringsarbete.
Efter en tid bjöd man in den högt vördade japanen som varit med som rådgivare i början av arbetet.
Stolta och förväntansfulla visade man nu japanen runt överallt. Så rent och snyggt det blivit. Processerna som flödade i jämn takt och tavlor som visualiserade produktionsläget och rutiner för att hantera avvikelser och personal som slapp stressa och hjälpresurserna som fanns att tillgå om något gick fel och kvaliteten som höjts och alla de grupper som tog lärdom av varje dags erfarenheter och byggde in mer kvalitet i processerna och ja, hela programmet, inget onödigt arbete, inget slöseri, ökad produktivitet
Efter rundvisningen ville man få ett erkännande för sitt arbete. De bjöd in japanen i ett konferensrum och ställde frågan:
Efter vad ni nu sett, Mr Japan-san, kan vi nu säga att vi jobbar Lean?
Det har jag ingen aning om, svarade japanen, jag var ju inte här igår!
Idag jobbar jag med att få in Lean i praktiken inom ett annat verksamhetsområde.
Och kände i ett ögonblick idag att jag behövde få lite inspiration utifrån och satte mig att googla.
Och vad hittar jag om inte en bok om att tillämpa Lean även där hemma!
Det är länge sen, ett par decennier sen.
Med min blick, på den tiden präglad av ett bruk där det gick sjutton män på ett dussin, tänkte jag att det nog var en praktiskt sinnad hustru som låg bakom. En som tog huvudansvaret hemmavid medan maken gjorde karriär. Hemmafruar var inte vanliga på den tiden, men det fanns några i den då avgående generationen och jag hade träffat ett par av dem. De verkade ruskigt kompetenta som familjeadministratörer och ha oinskränkt makt över sitt territorium.
Så jag tänkte inom mig att det nog var en av dessa damer som hade fått höra lite vid middagsbordet och som bara gett sin make lite enkla, konkreta och praktiska tips om ordning och reda, om att göra saker och ting ordentligt från början. Plocka upp efter sig, ha saker och ting på bestämda platser. Det föreföll mig mest av allt vara en konkretisering av lite vanligt sunt förnuft, idéer tagna från ett väl fungerande hushållsmaskineri.
Men se, det var det inte. Det var Japan, det var Toyota. Toyotas produktionssystem.
Snart lärde jag mig att filosofin omfattar betydligt mer än att bara ha ordning på torpet. Men det var där började jag min resa.
Det är en ständig resa säger japanerna, den tar aldrig slut.
I en rätt ny bok om Lean, skriven av Hans Modig, berättas om ett företag som införde Lean – ett gigantiskt förändringsarbete.
Efter en tid bjöd man in den högt vördade japanen som varit med som rådgivare i början av arbetet.
Stolta och förväntansfulla visade man nu japanen runt överallt. Så rent och snyggt det blivit. Processerna som flödade i jämn takt och tavlor som visualiserade produktionsläget och rutiner för att hantera avvikelser och personal som slapp stressa och hjälpresurserna som fanns att tillgå om något gick fel och kvaliteten som höjts och alla de grupper som tog lärdom av varje dags erfarenheter och byggde in mer kvalitet i processerna och ja, hela programmet, inget onödigt arbete, inget slöseri, ökad produktivitet
Efter rundvisningen ville man få ett erkännande för sitt arbete. De bjöd in japanen i ett konferensrum och ställde frågan:
Efter vad ni nu sett, Mr Japan-san, kan vi nu säga att vi jobbar Lean?
Det har jag ingen aning om, svarade japanen, jag var ju inte här igår!
Idag jobbar jag med att få in Lean i praktiken inom ett annat verksamhetsområde.
Och kände i ett ögonblick idag att jag behövde få lite inspiration utifrån och satte mig att googla.
Och vad hittar jag om inte en bok om att tillämpa Lean även där hemma!
![]() |
bild från kirja.elisa.fi |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar