Så snopet!

Nu är det bevisat, min talang som mysteriemakare lämnar den del att önska.
Efter alla dessa år med strandgårdsspöket som en del av min vardag – de försvunna buteljerna och en del annat som flyttat på sig på de mest märkliga vis; nycklar, glasögon, handväskor, och, inte minst, glasassietterna – så tycks det nu finnas naturliga förklaringar. I alla fall vad gäller champagneflaskorna.
Jag läste ditt inlägg, skrev dame E nyss i ett mejl, det om spöket. Men vet du, jag var ju med vid det där tillfället och när jag gick hem tog jag helt enkelt med mig flaskorna som stod i en kasse vid ytterdörren. Jag slängde dem för återvinning i containern bakom Konsum.
Poff!
Efter fem år av grubblerier fick gåtan sin upplösning.
Jag är jättesnopen, jag var helt övertygad om att alla som var med under den kvällen noggrant och under lång tid efteråt utsattes för upprepade och inkvisitoriska korsförhör.
Men dame E klarade sig undan, av skäl jag inte kan minnas.
Nå.
Mysteriet med glasassietterna kvarstår dock.
Kanske sitter det ett ensamt litet spökpar någonstans på gården och äter middag på dem.
Man vet ju aldrig.