Myggor och Einstein

Jag tänker på Einstein ibland och önskar att jag kunde ringt honom och frågat hur man gör i praktiken när man löser problem med andra metoder än de man använde när man skapade dem.
Ägnar mina dagar åt sådant och inbillar mig ibland att jag är nytänkande och kreativ bara för att upptäcka att jag är en fossil i ett marmorblock.
I bästa fall en liten mygga i ett skimrande stycke bärnsten.
Jag behöver kreativitetsträna mig själv, göra saker jag inte brukar göra.
Bjuda Einstein på lunch, räcka ut tungan åt mitt fossila jag, hjula mig igenom ICA med en matkorg i handen.
Fast det där sista är nog ganska svårt. Och man ska ju inte göra saker svårare än de är, sa han också, den gode Einstein.
”Keep it as simple as possible, but not simpler!”
Han sa en massa saker. Utan en enda powerpointbild. Utan en enda pivottabell i Excel.
Jag säger också en massa saker, utan Powerpoint, utan Excel.
Det har jag gemensamt med Einstein, men där tar också alla likheter brutalt slut.
Eller kanske inte.
Min frisyr liknar ibland hans.
Särskilt på morgonen.
”Intellektuella löser problem, genier undviker dem”, sa han.
Jag gillar det. Vill gärna bejaka mitt genialiska jag bakom alla tankehinder. Strunta i att man inte bör hjula sig fram genom kassan på ICA, bara för att man kanske kan ramla och slå ihjäl sig.
Det är fredag, jag har varit fossil en hel vecka utan att ha varit medveten om det.
Inte förrän bossen min idag, på förekommen anledning, påminde mig om att det var jag som en gång lärde honom det som Einstein en gång lärt mig:
”Man kan inte lösa problem genom att använda samma sätt som när man skapade dem”.
Jag insåg att jag inte lever som jag lärt och lär, inte alltid, jag faller tillbaka i gamla strukturer och tankemönster, försöker lösa gamla problem med exakt samma strategier som för flera år sedan. Per automatik, omedvetet, utan eftertanke.
Då kryper jag ihop och känner mig som en 79 miljoner år gammal mygga i ett litet stycke bärnsten.
I den rätta belysningen kan den kanske skimra till lite.
” När vi accepterar våra begränsningar, går vi bortom dem” läser jag vidare på en citatsamlingssajt; klokasaker.se
Det känns trösterikt på något vis.
Jag skulle verkligen vilja bjuda Einstein på lunch men det går nog bortom det mesta. Får nöja mig med ta del av hur han såg på sagoläsning, vikten av den: ” Om du vill att dina barn ska bli kloka, läs sagor för dem. Om du vill att de ska bli ännu klokare, läs fler sagor för dem”.
Underbara ord, jag njuter av varenda stavelse och drömmer mig fram till julen när lilla Milla kommer hit med all sin snart-fyra-år-gamla livsvisdom.
Och just när jag ska klicka ner sajten, klokasaker.se får jag syn på ett sista citat:
” Information är inte kunskap”
Där reser jag ragg. Börjar mullra.
För där hade han fel den gode Einstein, härregud så ini-det-glödvarma-fel han hade.
Nu vet jag hur jag ska ta mig an inledningen till ett möte om informationshantering på måndag.
För den information en 79 miljoner år gammal mygga bär på är inte att förakta.
Det gäller bara att använda den på ett för sina syften genialiskt sätt.