Inspiration

Det var marknad på torget i byn intill under helgen och jag kom hem med en påse vars innehåll, tror jag, kan portioneras ut som julklappar.
Även bokhandeln höll marknad.
Jag kunde förstås inte låta bli att fylla en säck med allt möjligt trevligt.
En och annan julklapp kanske.
En och annan klapp på axeln till mig själv, lite läsgodis.
Antar att många av er redan har hört talas om – och kanske även läst – Bea Uusmas verk ”Expeditionen : min kärlekshistoria”.
Vilken läsning!
Jösses anåda!
Spännande som en thriller, ett gripande stycke poesi, formidabel typografi.
Vid sidan av kartor och tabeller samsas tre olika fonter på boksidorna, beroende på vad som avhandlas och med vilken berättarröst och det är bara så underbart alltihopa. Det ger liv åt verket, skärpa och kontraster.
Vilken bok.

Jag är helt tagen, betagen, stänger av telefonen, drar ur alla sladdar ur alla kontakter, drar ner persiennerna, beväpnar mig med öronproppar.
Stören mig icke, ty jag läser om Andrée och Fraenkel och om Nils Strindberg och hans fästmö och om Spetsbergen och Nordpolen och om drömmar och vindar och isar och trikiner och isbjörnar.
På Nordpolen är det så, läser jag (in), att all Tid. Är. Samtidig.
Ja, det är klart, tänker jag när jag tänker efter.
Sen förändras den. Tiden.
Om jag tar en meter söderut, en meter västerut, en meter.
Expeditionen rör sig på rörlig is.
Efter sex veckor med slit och släp och slädar, många timmar om dagen, efter sex veckor på rörlig is uppgår den mätbara förflyttningen till 22 kilometer sydvart.
Ungefär så mycket som jag förflyttar mig när jag åker till jobbet.
Och tillbaka.
På tjugo minuter.
Varenda vardag.
Det har hänt att jag har stannat i Gränna på väg hit och dit, ganska ofta till och med och jag har varit på Andréemuséet. Fast det var ett tag sen sist, en tjugo år sen eller nåt.
Men jag tror det är dags för en stop-over där snart igen.
För lite längre söderut, på Arken utanför Köpenhamn är det en utställning på gång med verk av Frida Kahlo. 

Jag funderar över varför det alltid är utställningar på gång med Frida Kahlos verk under den mörka, kalla årstiden.
Göteborg, förra året i januari.
Lille, förr-förr-förr….- förra året, i januari.
Köpenhamn, pågår till mitten av januari nästa år.
Men mörkret faller om ett par veckor och innan dess hinner jag inte.
Fast jag har fått upp mina Frida Kahlo-gardiner igen, det har jag, de har legat i malpåse en bra stund. 

Hoppas jag snart får upp mig själv också, tänker jag, jag har också legat i malpåse en bra stund.