Pjäser

Jag har börjat hänga på auktionssajterna igen.
På förekommen anledning.
Little old vill inte ha något mer än sjöutsikten och lite musik att lyssna till, en TV att vila ögonen mot och en påse karameller.
Du kommer väl inte dragande med pälsen och spegellampetterna? undrade hon oroligt idag när jag kom dragande med lite musik och en påse karameller. 

Nej då, sa jag.

Snart kommer utbudet på auktionssajterna att förstärkas med en magnifik pjäs – den gamla spegelbyrån med sina tinnar och torn på krönet.
Och guldtronen i Louis XV-stil. Bergère kallas det visst.
Transportfirman kommer i morgon bitti.
Kanske skickar jag med spelbordet också.
Kanske jag skickar med schackpjäserna som hör till spelbordet, de ska ligga i en låda någonstans.
Det var Gunnar som spelade schack, han var min morfar Nisses bror.
Gunnar var också Maltes bror; Malte som blev kär i Marta som dog och som sen blev ihop med Märta som han aldrig blev kär i, eller hur det nu var.
Gunnar jobbade på bank, räknade på kronor och ören med sådan skicklighet att han en dag skickades till Stockholm för att hjälpa till att bringa reda i röran efter Krüger och hans krasch.
För en Tranåspojke som Gunnar lockade brännvinskvartingarna i Klarakvarteren mer än röran efter tändstickskungen.
Så till den grad att …
…. Nisse och Malte en dag tog tåget till Stockholm, irrade omkring i Klarakvarteren tills de hittade Gunnar med en urdrucken butelj under ett bord på en krog.
(Jag vill gärna tro att Nils Ferlin också var där, satt vid bordet intill, eller låg under bordet intill, att de skaldade tillsammans.)
Nisse och Malte körde sen Gunnar på en skottkärra ner till tåget, hivade honom ombord och lyssnade på hans gallimatias hela vägen ner till Tranås. Där ropade de på en bärare som surrade fast Gunnar vid en pirra, kallade på en droska och gav en enkel köranvisning: ”Se till att han genast kommer in på torken!”
Efter det rörde Gunnar aldrig mera starkt.
Jag minns en gammelfarbror som ständigt satt vid sitt schackbord på Sommavägen och sippade sockerdricka.
Och odlade luktärter.

Ibland tog han cykeln ner på stan och köpte gräddbakelser.

Ibland tog han cykeln ner till golfbanan och gick ett varv.

Men något starkt rörde han aldrig mer, inte ens ett fruntimmer.